Den etniska pizzan
Hejsvejs va!
Av någon konstig anledning blir det inte mycket gjort nu för tiden. Jag vet inte om det är för att solen lyser allt oftare, för att näsa rinner och halsan rosslar eller för att det finns så mycket annat roligt att göra än det man borde. To-do listans funktion är just nu ingen alls. I måndags började nya kursen i skolan om etnicitet och av någon anledning har de bestämt sig för att plåga oss med HYSTERISKT mycket att läsa. I dessutom HYSTERISKT tråkiga böcker som i princip ingen förstår. På något vis har detta lett till en oerhört fnissig vecka där jag och Johan hållt humorn på nivå noll ungefär med dåliga skämt om konstiga norrlänningar och emigrerande etniska pizzor.
När man blivit bänkad i skolans aula för att lyssna på en socialarbetare från Ghana som på lite halvknacklig engelska under TVÅ TIMMAR UTAN PAUS försöker berätta något viktigt(?) är det inte helt ovanligt att tankarn hamnar på annat håll. Som sommaren och Håkan Hellström i Göterborg och helgen och sommarjobb osv osv.
Förra helgen fick jag finbesök och välbehövligt sällskap hela helgen. Johan, Victor, Lina, Frida och Krompan kom alla hit på lite vin och spel och allt skulle vara väldigt vuxet men slutade med att jag blev värd för ett mindre pyjamasparty (självklart efter att jag mutat dem att stanna med havrekuddar så att jag skulle slippa sova ensam). Lördagen blev en välbehövlig vilodag som vi valde att spendera i vårsolen vid havet och på balkongen med kaffe och kanelbullar! Inte helt fel va!
Min sjuklighet som främst drabbat min näsa och hals säger mig att det här blir en lugn helg så jag har bio och skogsutflykt på schemat. Sympatier uppskattas!
De va allt för den här gången! Hejsvejs!
