The big bang
Kära läsare!
Vilken dag! Vilken helg! Vad bra jag har det!
Trots en Norrlänning på vift norrut, en Madeleine kvar hemma i Linkan och en Filleboy i Turkiet så är jag, så nöjd man kan bli.
Hela äventyret började redan i Torsdags då jag till min förskräckelse insåg att jag gjort det igen. Det där med tåg alltså, vilken grej. Bokat biljetten åt fel håll. Jajjemän du läste rätt. Måste ändå känna mig rätt nöjd med att jag insåg mitt misstag hela 9 (!) timmar innan tåget skulle gå! Sen att det är minst en månad sen jag boka tågbiljetten det är en annan femma.
Efter att ha gråtit och brutit ihop lite över telefon med mamma så var det i alla fall nån (kanske den enda) snäll själ på SJ callcenter som valde att hjälpa mig och fixa nya biljetter och allt!
För att helt komma över morgonens trauma tvingade jag Lina och Frida att pallra sig ner till centralstationen hela 2 ½ timma innan tåget gick för att dricka kaffe med mig och se till att jag kom på rätt tåg, rätt tid, rätt plats.
Allt gick fint och jag hann med tåget och allt. Om än lite rödgråten då Filleboy valde att dyka upp och vinka av mig efter att ha stressat från träningen. Gulligull liksom.
Väl mött blev jag i Linkan av självaste pappa som fortfarande inte känner igen mig i brunt hår men kompenserade det hela genom att fixa äggmacka och mjölk åt mig så fort jag klev innanför dörren.
Vardagsrummet är totalnytt och mitt rum är numer gästrum men kylskåpet relativt välfyllt och servisen helt till min belåtenhet! Tack för allt!
Fredag och det var full rulle med släktkaffe, Bruice 'n' cruise med Madeleine, the one and only. Lite kylslaget men ack så underbart! En massa babbel, lite förvirring och fnitter, ett givet stopp på systemet och en jäkla massa kaffe. Kvällen spenderade jag utslagen på syrrans soffa och fredagsmys med hela familjen á la massa godis, vin och TP. Hur bra kan man ha det?
Lördag och lönehelg i Linkan innebär fullt med folk på stan och jag gick miste om min kaffe och kanelbulle på gyllentorget på grund av bristen på sittplatser!! Katastrof. Mamma tröstade dock med ny tröja och fina örhängen såklart. Tack morsan!
Dag blev kväll och POFF så satt jag åter i Maddes soffa med ett glas vin i ena handen och lite nötter i andra. Vi traskade till kvällens fest där vi självklart var snyggast och roligast i vanlig ordning. Vi sjöng lite Bruice och lite abba och snyltade oss sedan till gratis taxi in till stan och alla köer. Efter mycket om och men blev det platå i vanlig ordning där jag tappade bort nästan alla och stället stängde en timme efter att vi kom dit.
Och sen POFF igen så var det Söndag och dags att åka hem. Morsan bjöd på brunsås och potatis och hela familjen Solmér vinka av vid stationen. En liten lyckotår och en kaffe senare rullade jag så in på Malmö centralstation igen. Tog bussen hem, lyxade till det med äggmacka och havrekuddar och, efter att ha sökt igenom hela lägenheten på mördare och annat ont folk, somnade jag som en liten bebis.
Måndag och efter 10 timmars sömn känner jag mig som en människa igen. En duktig människa till och med som åker till skolan och pluggar och ser att jag klarade tentan!! :D
Firade det hela med att cykla till gymmet och där valde jag helt från ingenstans att fyra av en JÄTTEBRAKARE medans jag gjorde situps. Och nu skojar jag inte, det var en mindre jordbävning. Helt utan förvarning. Under några sekunder visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta, men valde det förstnämnda. Helt utan humor är man väl inte född ändå? Tanten som satt några meter därifrån verkade dock ha det sämre. Snacka om mördande blick. Jag fortsatte min situpssession och gick sedan nöjd därifrån.
Typiskt dig sa både Frida och Madde och Fisa bör man annars dör man sa Rikard. Helt rätt tänkte jag.
Resten av den strålande dagen spenderas i soffan med två vänner och en bra film. I morgon har jag en inbokat fikadejt med Victor i Loooouuuund! Härligt!
Hejsvejs!
(Bilder finns nedan)
The summer is here and the time is right, we're going racin' in the street
En helg i Linkan:
Vart ska vi?
Cruiiiisss
Nöjd tjej
Gamla Linköping
Pappa i sitt esse
Om konsten att överleva
Hejsvejs va!
Om jag säger att i helgen hade vi 7 killar (och endast en liten tjej) boendes i vårt vardagsrum i vår tvåa, undrar ni om jag fortfarande lever de eller om det är min ande som skriver?
Om ni gör det så kan jag i alla fall meddela att jag lever. Tror jag.
Hur överlever man då när denna märkliga typ av homosapien bestämmer sig för att ockupera vardasgrummet med öl, svett, fisar och halvtaskiga skämt? När de efter att ha krupit i säng kl 05.00 bestämmer sig för att kl 9.30 morgonen efter vakna till liv genom att dra på stereon på högsta volym och återuppta de halvtaskiga skämten? När de häller ut kaffe på vita mattan och vita bordet, slår sönder en flaska parfym i badrummet eller skvätter lite köttfärs över spisen?
Jo. För det första klänger man sig fast vid den enda kvinnliga varelsen och håller sig vid henne under hela helgen. Känner att hon luktar parfym och inte ens är kapabel att prata om fotboll, hockey eller dunka en i ryggen. För det andra så ser man till att dricka antingen en jäkla massa kaffe, eller en jäkla massa vin. Och för det tredje ser man till att aktivera dem. Man tar med dem ut på låååånga promenader, matar dem, ger dem bullar och tar med dem ut att dansa. En del aktivering klarar de dock av själva. T.ex kan de tydligen stå på händer, klättra i träd och vara ute på krogen till kl 6 på morgonen helt själva!
Och hade det inte varit för att de faktiskt kan vara jäkligt roliga (att skratta ÅT och MED), eller att de lyfter upp en och kastar en på dansgolvet, eller att de lämnar lite öl på balkongen, ja, då vet ifan.
SÅ, trots allt, tack för en trevlig helg va!
Annars är det vår här i Malmö. Hela staden börjar blomma och folk ser glada och kära ut överallt. De hälsar till och med på gymmet nu för tiden.
Idag var jag ute och sprang längs med stranden, med solen och öresundsbron i ryggen, sand och tång under fötterna, havet bredvid mig och turning torso framför mig. Ganska svårslaget om du frågar mig.
På torsdag åker jag på blixtvisit till Linkan till Söndag, då Filleboy drar på träningsläger i Turkiet (!!) i en vecka och lämnar mig helt ensam här hemma. Därför blir det kvalitetstid den här veckan innan jag nästa vecka klänger mig fast vid Norrland och co! Ikväll blire soppa och bio! Vardagslyx it is.
Vill även passa på att tack russinen Ahlström för kassarna med mat som följde med besöket i helgen! Djupt uppskattat!
Hejsvejs!
Om konsten att ha det bra
Gud verkar ha en dålig vecka och det känns kanske dumt att klaga när det blåser kulingvindar och nått slags snöregnblask faller ner från himlen när man cyklar till skolan en måndagsmorgon och vet att här ska jag sitta i ett vitt och trångt grupprum 5-6 timmar om dagen i mer än en vecka och få ihop nån slags rapport om ungas sociala problem idag. Dumt att klaga när folk kämpar för sina mänskliga rättigheter i norra Afrika och för sina liv i Japan. Dumt att klaga för att man känner sig hängig och trött och är pank och Pretty Woman går på tv och att man trots glasskålen i knät inte riktigt kan hålla tårarna tillbaka.
Fast så hörde jag på tv idag någon klok människa som sa att om vi bara skulle tänka på alla andras elände skulle världen vara en mycket dyster plats att leva på. Vi måste få sitta och störa oss på och kräkas över Christer Sjögren när han fullkomligt slaktar sönder David Bowies stolthet i public service tv. Vad lever VI i för värld egentligen? Inte konstigt att folk har sociala problem.
"Det är okej att vara ledsen ibland". Så sa morsan jämt. Och det är helt okej. Fast efter två dagars kaffedeppande med Norrland och en dags vårsol kan inte ens jag stå emot längre. Allt har sin tid och idag har jag valt att lägga min lediga tid på livsnjutning. Dvs lyssna på Peter Lemarc (?) i Filles gamla pyjamasbyxor med dinosaurier på och en stor kopp kaffe i handen (i vanlig ordning). Helgen ser jag positivt på och tror det här kan bli en bra en!
Äntligen har ju Victor valt att åter bosätta sig här i söder, något jag verkligen uppskattar, jag har saknat dig grabben!
Nästa helg sitter jag i Linkan och har en inbokad dejt med världens bästa brunett som jag saknar så det gör lite ont i mig. Fast varje gång jag gör det hänger jag lite Bruce så känns allt lite bättre igen. Han kan då alltid sätta plåster på såren.
Nu ska jag kompensera Filleboy för den gångna veckans tråkighet (hur står han ut egentligen?) och klia honom på ryggen ("mamma kliar ALLTID mig på ryggen, du är så elak! Tack Helene) och få honom att inse att det är okej att dansa till GES i mjukisbyxor.
För trots allt, har jag det bra :)
Extra extra!
Här kommer även lite bilder från senaste tidens roligheter:
Myten, legenden, Norrland (Frida)
Finbesök :)
Fredagsmys!
Vårpromenix
Söndagsfrulle uppdukad av kille i kavaj!
visst känns det liv att va vid liv, en dag till?
Hej trogna läsare!
Jag är återigen en civiliserad människa med internet i mitt hem! Det har varit tuffa tider och slutet var nära men vi klara oss trots allt!
Jag sitter i skrivande stund med Håkan hellström dånandes i öronen, kylen full av vin och hela kroppen fullkomligt taggad inför stundande äventyr då min favoritsyster kommer hit på besök i helgen! Idag fick jag höra att jag ju "är värre än morsan", hur ska man tolka det? Menar hon att jag är sötare än morsan? Roligare? Mer peppad?
I alla fall, systrarna Sohlmér återförenade efter två månade i Malmoe så håll i hatten som Johan sa. På två månader har jag inte haft någon att reta morsan med för hennes "mindre talfel", ingen att vinka godnatt till från balkongen och ingen som parkerar i vår soffa och fnissar till Beck under protest varje söndagkväll. Men nu är det dags och jag känner mig alldeles förskräckligt taggad faktiskt.
Trots att vi inte haft det så kallade internetet tillgängligt de senaste två veckorna (!!) så har livet trots allt fortsatt. Förvånansvärt nog har det till och med blivit mer effektivt och socialt. Jag har varit tvungen att mot min vilja använda telefonen för att få tag i folk, Fille och jag har behövt (efter långa diskussioner) enas om ett tv-program att se på, jag har faktiskt pluggat på riktigt (passande nog försvann själklart internet samma vecka som tentan skulle skrivas!).
I korta drag är livet numer fruktansvärt strukturerat och väldigt svenssonaktigt. Skola 9-16, träna, fika, middag och somna framför nån OERHÖRT VIKTIG (kulturell) fotbollsmatch som man bara inte KAN missa. Annars är man typ en nolla som inte kan nått om samhället.
På fredagar har man fredagsmys med tacos och massa godis såklart, oftast med en utslagen norrlänning i sin soffa. Frida är numer mitt och Filles adoptivbarn som vi hela tiden måste ge uppmärksamhet och övertyga om att vi faktiskt tycker om och i utbyte får vi powernapa i en av hennes tre sängar och komma dit och äta våfflor och så.
På lördagar har man kanske en liten fest och slösar bort den lilla penning som faktiskt finns kvar på csnkontot Detta leder till att man på söndagen promenerar bort sin ångest i vårsolen och lagar raggmunk och ärtsoppa och annan ekonomisk mat som man tröttnar på till onsdagen då livet kan börja igen med pizza och öl mitt i veckan.
Typ så kan livet se ut på Köpenhamnsvägen. Och ska jag vara helt ärlig trivs jag rätt bra med det. Inget går självklart upp mot ett traditionellt sangriahäng med järngänget eller ett bittert terapimöte på gymmet med Agnes (som jag fortfarande inväntar vykort ifrån Peru från!!) eller med Rikard på fräcka fröken.
Men här finns iaf Frida att släpa med till gymmet trots att hon är alldeles för stark för att vara en lämplig gympartner. Och Johan kan lära mig skånska (iaf efter att han fått i sig två flaskor vin) och skydda Frida mot konstiga killar som förföljer henne på dansgolvet. Och vill man söndagsfika ringer man Krompan och sätter henne på sin balkong med en nybakt kanelbulle från konditoriet nerför gatan.
Så, kort och gott, jag har det bra. Fortfarande!
Linköpingsabstinensen har dock börjat göra sig påmind och därför har jag bokat in en blixtvisit den 24-27e Mars! Och i morgon kommer ju syrran hit!
Hare braaauuu
PUSS & KRAM
Ankan
