hejsvejsva

Hösten är enligt SMHI inte här riktigt än men enligt dem skulle det bli en fantastisk sommar också, så mitt förtroende för dem är SÅDÄR.

Sensommar kanske egentligen är det rätta ordet, men hösten ligger precis runt hörnet, det känner jag. Och jag gillart va!

Förra veckan drog jag och Frida inte bara en fet löprunda i pildammsparkens solsken utan jag passade även på att damma av min gamla kamera och fotograferade både höstens och Fridas strålande skönhet. Inspirationen flödar minsann! På jobbet och i skolan sitter de flesta skånska själar och tittar ut genom fönstret, drar en sån där djup suck som nästan kan liknas vid pappas snarkningar (ni vet, när han bara "vilar ögonen lite" och det låtar som att han skjuter bomber med hela munnen ungefär) och mumlar nått om att nu blir det kallt och mörker och fryser gör de visst hela tiden också.

Och vad gör jag? Jo, jag MYSER. Efter deceniets mest skrattretande påhitt till sommar, kan man väl i alla få njuta lite? Hösten innebär inte bara trevliga promenader, vinkvällar, fina löv och snygga kläder. Mest handlar det om MYS. Och det här är något jag skulle vilja påstå att jag är något utav en EXPERT på.

Just därför har jag infört en ny tradition. Söndagsfilmen. Nyblivna malmöbor som Anna, Oscar och Pontus, fantastiskt trevliga människor förövrigt, har fått äran att inleda och hittills valt varsin film. Det har gått ... helt OK. Pontus inledde med en riktigt skräpig amerikansk blaska men jag förlät honom enbart tack vare hans östgötska påbrå.

MYSA (för det stavas med stora bokstäver) kan man även göra i skolan. Faktiskt. En kaffetermos och saken är biff, så att säga. Eller på möllan en måndag med kaffe eller vin eller vad man vill samt lite klasskompisar.

Man kan även MYSA på fredagar med lite blandat löst (men ändå trevligt) folk. Lite ost och kex från Karoline och popcorn (classic!) från Eric och myskvällen kan knappast gå fel.

Lördagar kan man halvMYSA lite med Filippo och hans (och min lite också kanske) nyfunna vän Oscar, som tyvärr också verkar ha ett stort intresse för det här med sport på tv. Han också. Därav HALVmysa. Jag serverades dock en liten öl samt fantastiska hamburgare efter en hård arbetsdag så jag var nöjd som en häst.

För er som undrar, fortfarande ingen panik eller ångestattacker över lägenhetsköpet. No no, still alive. Tror min ömma moder har frågat mig MINST två gånger per samtal nu om det "känns bra med lägenheten nu då?". SVARET ÄR JA. Hör och häpna, jag känner mig coollugn! Faktiskt verkligen. Roligare än så blir det inte.

Himlen är brandgul utanför fönstret och Malmös höstvindar har börjat jävlas med mig. Ett skarpt tecken på att jag bör ägna lite tid åt de där böckerna. "Att se bortom symtomen" ska plöjas igenom och fram ska det komma lite fakta om Borderline och posttraumatiskt stressyndrom. Kan knappt bärga mig! Har ni inte hört nått ifrån mig inom en vecka har jag drunknat i all min nya kunskap!

CIaoooo

Hej jag heter Angelica, är 21 år och fick för två år sedan panik av att en viss Filip Ahlström ville träffa mig mer än 2 gånger i veckan och folk undrade om vi var ihop. Av att bestämma om jag ville flytta till Berlin eller Göteborg. Om jag skulle resa till Sydamerika, Asien eller Afrika. Om det var nån idé att söka ett jobb hemma i Linköping när jag inte visste vad jag ville göra om en vecka. Om det verkligen var en sån bra idé att gå runt och bli kär när man bara är 19 år och har en himla massa planer och idéer som inte går hand i hand med att träffa någon.

JAG, lilla panikslagna, livrädda och förvirrade jag, har KÖPT en jäkla lägenhet i Malmö. Tillsammans med den där Filip. Vi har typ lånat massa pengar och skrivit på massa viktiga papper och diskuterat räntor med nån banknisse. Och ni undrar kanske om jag fortfarande är vid liv? Om det här kommer kräva livslång, och dyr, psykoanalys?

Undra på ni. Här sitter jag, cool som ett berg (?) och bara känner mig nöjd. Jag vet inte om det är hjärnan som är lite trögfattad och inte förstått riktigt än vad det är jag gett mig in på, eller om jag på något sätt blivit av med den där löjliga paniken över att göra saker som binder mig till något eller få mig att verka vara på väg mot något slags vuxenliv. Eller vad man nu ska kalla det. Givetvis hoppas jag på det senare och även om den tanken motsägelsefullt nog ger mig lite panik så tror jag att det faktiskt kan vara lite så.

SÅ, nu är det kört. Resten av mitt liv är jag fast här. Nu kommer jag aldrig mer få göra nått roligt. Aldrig ha råd att resa. Aldrig kunna ta ett jobb av intresse framför ekonomi. 2.5 barn i 29 års ålder och giftermål såklart. Kanske en volvo. När meddellönen för socionom rullar in varje månad den 25e kanske man kan unna sig nått extra gott. Fredagsmys. Det vet man ju.

Så hade iaf min hjärna resonerat för två år sen. Nu är vi lite mer förnuftiga och har fått för oss att vi kan göra vad fan vi vill. Res jorden runt, flytta till Japan, skit i socionomstudierna och bli brandman. Bränn ner lägenheten och sälj Filip. Förnuftigt.

Det är konstigt det där att jag alltid får nån slags prestationsångest över vad jag ska blogga om. Kommer på massa saker innan som kanske kan roa den intresserade. Så börjar jag med en sak och har helt plötsligt en halv bok. Undrar om det kan ha något att göra med det där alla tjatar om, "du tänker för mycket"?, eller hur va de nu igen?

Skolan har under veckan lärt mig att vi i princip blir som vi umgås och nästan allt beteende beror på saker som hänt förr eller hur våra föräldrar beter oss. Varför kan man då inte bara vara sådär cool och säker som Herr och Fru Sohlmér verkar vara när man pratar om lägenhetsköp? Så man slipper ringa till Mamma Sohlmér och Mamma Ahsltröm för varje beslut som ska tas. För att fråga om det är bäst att binda räntan eller ha rörlig. Om handpenning och kontantinsats är samma sak. Om mamma tror det var ett spöke som framkallade det konstiga ljudet i telefonen eller de rassliga högtalarna. Och folk säger att vi är "SÅ vuxna" som köper lägenhet. HA!

Eftersom jag är en person som håller på mina traditioner, väntar nu givetvis fredagsfika, sen ska jag fira mina nya inkammade vuxenpoäng med lite vin, för de sa mamma att jag skulle.

PS:

Trygghet - känsla av välmående och säkerhet /bland vänner eller i samhället.

Helt klart veckans ord. Inte bara för att vi läser anknytningsteorier och Freud i skolan, och inte bara för att jag för första gången valt att köpa gymkort i en stad för ett helt år. Och inte bara för att jag och Fille tror att vi är vuxna och funderar på att KÖPA en jäkla lägenhet. Stort steg, lite skrämmande, men tryggt på nått vis. Som mamma sa i telefonen: "sen när blev mina barn såhär vuxna"? Samtidigt som jag tipsar pappa om en affär som säljer gamla leksaksbilar i Malmö och nästan känner hans exaltering.

Upptäckte i veckan helt nya gator, bara runt hörnet. Det är fortfarande spännande att dra på sig löpardojjorna och se var man hamnar trots att vi snart bott här i 9 månader. Drabbades av några sekunders allmän förvirring dock när självaste Lars Winnerbäck dånar ut i hörlurarna samtidigt som jag genar genom parken som ser ut precis som trädgårdsföreningen på hösten och springer förbi kanalen som inte riktigt, men nästan skulle kunna se ut precis som stångån.

Nästan hela förra terminen gick jag och Frida omkring som två förrvirrade små barn på Malmös gator och avlöste varandra med orosmoln och dagar av tvivel. "Är det här vi hör hemma"? "Är den här utbildningen rätt"? "Kommer vi verkligen trivas här"? En veckan trivdes man som fisken i vattnet. Andra veckan ville man inget hellre än att vara tillbaka i Linköpings trygga famn. Ville ha samma gamla vanliga. Hitta överallt. Känna varenda kotte. Det tråkiga och slentrianmässiga blev helt plötsligt det trygga och eftersträvansvärda.

Sommaren gick och nu sitter vi helt plötsligt på samma gamla vanliga fik, fast i Malmö, med samma gamla vanliga, fast nya, människor och trots att det fortfarande finns nya gator bara runt hörnet så kan jag numer förklara precis var den vilsna turisten ska gå för att hitta till västra hamnen etc. Jag kan de närmsta cykelvägarna, bästa fiken och billigaste ölen.

Och de tjoar lika mycket på Friskis och Svettis här som de gör hemma. Fast på skånska.