Konsten att söka jobb
Det finns något lite ångestladdat och jobbigt i det här med att gå runt och presentera sig, vara trevlig och lämna ett cv på olika arbetsplatser. På något sätt lyckas jag liksom alltid hitta någon slags ursäkt till varför jag INTE borde gå in, varför det är FULLKOMLIGT ONÖDIGT att slösa på mina dyrbara vita papper (observera miljötänket) på just det stället.
Idag, till exempel, när jag stod framför dörren till ett ställe och försökte övertala mig själv att gå in, kom jag på mig själv med att tänka att "nää fan, de vill säkert ändå bara ha kineser".
Denna bristande motivation som drabbat mig har hängt i lite för länge nu kan jag tycka. Frågan är om jag ska 1. ta till kirurgiska metoder och bli kines, 2. lägga mig i sängen och tjura, eller 3. Bita ihop och fortsätta med det påklistrade leendet och slösa på det vita pappret.
Inte det lättaste valet kan jag säga. Speciellt inte när näsan är full av snor och halsen låter som morsans gamla cykel från stenåldern.
Idag, till exempel, när jag stod framför dörren till ett ställe och försökte övertala mig själv att gå in, kom jag på mig själv med att tänka att "nää fan, de vill säkert ändå bara ha kineser".
Denna bristande motivation som drabbat mig har hängt i lite för länge nu kan jag tycka. Frågan är om jag ska 1. ta till kirurgiska metoder och bli kines, 2. lägga mig i sängen och tjura, eller 3. Bita ihop och fortsätta med det påklistrade leendet och slösa på det vita pappret.
Inte det lättaste valet kan jag säga. Speciellt inte när näsan är full av snor och halsen låter som morsans gamla cykel från stenåldern.
Kommentarer
Postat av: Kristin
Haha! Sådär har jag också tänkt när jag sökt jobb! Vågar knappt gå nära kinarestaurangerna :p
Hur känns det att vara tillbaka då? Är Sverige egentligen nåt att ha efter man varit ute i vida världen?
Heja jobbsökande förresten, du hittar snart nåt! Puss
Trackback
