hejsvejsva

Varför har ungar höstlov? Och varför samlas de allihop på subway? Mammor, ger ni inte era ungar någon mat hemma? Och varför betalar jag skatt för att småskitar ska få studiebidrag så att de kan köpa chips och mackor så att subway tjänar pengar så att jag kan få jobba där så att jag kan få pengar som jag ska skatta på så att de där jävla jävla jävla ungarna kan komma till subway eftersom deras mammor inte ger dem någon mat och de inte har något vettigare för sig när de har lov så att jag blir alldeles tlött i huvudet så att jag måste dricka sjukt mycket kaffe och försöka relaxa lite med friskis och helst vilja skjuta varenda lycklig jävel i gympasalen med det spygröna plastgolvet och de halvtrasiga lysrören i taket.


Friskis är förresten ett slag i sig. Väl där möts man alltid av minst tre goa och glada tanter, tända ljus och alldeles många människor med den där minen som bara skriker harmoni och lugn.
Ståendes på gympasalens äckligt spygröna plastgolv och det luktar lite skolgympa á la 1998 eller nått, och plötsligt försvinner människornas lugn och harmoni mot hetsiga och intensiva ögon och jag bara väntar på att de allihopa ska förvandlas till blodsugande vampyrer friskisstyle. Inget händer men jag drar mig ändå reflexmässigt sakta men säkert mot hörnet, med skeptisk min och armarna i kors. Varför vill hon att vi ska komma närmare mitten? Och var är hon den riktiga ledaren? Har hon redan slukat henne, var hon för bra? Varför spelar hon smurfarna? Och varför ser hennes ögon så konstiga ut? Är hon hög? Och var är hon den där med krulligt hår som alltid är här? Och hon den gamla magra tanten som ser ut som hon ska gå sönder? Fan när ska hon märka att hon inte tänt alla lampor i taket? Ah, nu kom orangehåriga snubben, han fixar lyset såklart. Och där är ju krullhåret, va söt hon är! Men kan hon sluta bara spela hårdrock, palla skutta till det. Jaha och varför har vi gjort 4 olika armövningar på raken nu? Och kan hon sluta se så läskigt taggad ut jag blir ju trött bara av att titta på henne, show some respect. Men snälla sluta tjoa då, ingen nappar ju. Du är ensam taggad och alla hatar dig och ditt pass. Och varför väljer en del de där utsvängda byxorna de är ju jättefula jag skulle ta de korta tajta. Och tittade hon just lite på orangehåret i smyg, är det därför hon spelar så mycket hårdrock, flörtar hon? Får man det? Oj nu är det bara 15 min kvar och fan hon är en sån som har avslappningen innan stretchningen men okej låt gå för den här gången.

Imorgon ska jag vara ledig, hålla mig borta från friskis, dricka öl och sjunga singstar.
Lite hejsvejs sådär.
Peace.

att jag tidningen kom och solen höll på att gå upp när jag skulle gå och lägga mig igår
att klockan är 15 och jag precis ätit frukost
att jag ska stänga helt själv för första gången idag

annars var det väldigt intressant att jobba igår, tror inte jag hade en enda nykter kund.

-"hej hej, vilken är dagens?"
-"spicy italian"
-"ahaa okeeej"

killen står still och funderar i 5 minuter, ler sedan och säger "ah men då vet jag, skulle bara kolla" och så går han. sjukt nöjd.

Toulouse var ost i mängder, baguetter, kaffe, choklad, rödvin, vattenpipa, 13 öl för 21 euro,chill och jäkligt nice.


första baguetten avnjuts


första ost och vinfrossan


la garonne




Krompans gata














lite soppstrejk va!




njutning

föreställ er följande scenario:

jag sitter vid köksbordet, kaffekoppen i handen, är inne på min 20e minut i vaket tillstånd, har på min höjd sagt MAX 2 ord (hej till vardera päron) och känner mig totalt misshandlad efter alldeles för lite sömn och tanken på att snart skutta iväg och serva hungriga och helgstressade linköpingsbor.

pappa kliver in i köket

p: skulle du jobba idag?
a: mm
p: hur dags då?
a: 12-15 och 01-05
p: två pass?
a: mm
p: inatt alltså?
a: mm

någonstans under denna givande konversation kliver min ömma moder in i köket och plötsligt spricker både hon och pappa upp i ett brett leende á la "nu har vi kommit på något kul och fyndigt"

p: ja det är väl lika bra kanske, så du har råd med dina taxiresor i Frankrike
m: ja du lär ju behöva lite cash nu
p: hahaha du kom inte ens ihåg märket på taxibilen hohoho

båda två tittar nöjt på varandra och brister ut i ett gapskratt som bara skär i mitt lilla hjärta.
men tack för saltet på mina sår älskade föräldrar.

motivationen att jobba har aldrig varit högre.

Mina ben, ögon och hela mitt huvud säger åt mig att försöka ta de tre små tappra stegen till sängen innan jag ramlar ihop så jag ska alldeles strax göra det.

Men jag vet ju att ni är så nyfikna och jag känner att lite gnäll är på sin plats såhär på kvällskvisten när jag faktiskt har håll skenet uppe hela dagen och försökt fokusera på alla andra gnälliga svenskar och bitchiga fransmän.

Såååå, gnäll nummer ...

1. På mig själv. Som inte kollar tågbiljetterna tillräckligt nogrant. Vadå tåget gick kl 7.20 och vi står på stationen kl 8.15?

2. Frankrike/Spaniens kommunikationer. Inget tåg. Ingen buss. Flyget går om 6 timmar och vi ska ta oss från Toulouse till Girona lite hejsvejs.

3. Taxi. Sista alternativet. Dyrare än hela jävla resan so far. (Måste dock ge lite cred till stekarn sista biten som prata massa spanska med mig och spelade U2:s senaste platta och tyckte det var jättekul att vi missat tåget och att han fick åka till Spanien)

4. Taxfreen på flygplatsen i Girona. 42 kronor för en liten ask toffefee? Efter vårt elände? Tack för den trösten. Jävla tur för er att kaffet var gott va!

5. Ryanair. Hejsvejs 3 timmar försenat plan. Tack och lov för snake på mobilen och det fina i underhållningen att glo på sura svenskar.

Skönt att pappas kommentar till hela historien var: "Vad vare för bilmärke på taxibilarna?". (När jag senare drog upp vinflarren jag införskaffat åt dem sa han att det fanns en lite present till mig med under sängen, och ja, helt riktigt, där stod den finaste lilla plattan norrlands guld man kan tänka sig som plåster på mina sår)

Men hemma är jag och sängen ser jäääääkligt fin ut.
Bilder får ni en annan dag va.

Back friday.
see yaaaaaaaa

Det så kallade livet i Norge har satt sina spår. På olika sätt. Gröten har börjat intas utan mjölk, kaffet är numer väldigt svart, mardrömmar om Clarion, diabetikerspyor och norska BFs förekommer och ett starkt hat mot fulla norrmän som äter julbord elelr har personalfest har utvecklats.

Men den tiden är sedan länge glömd och nya tider hägrar!

MEN. Ett problem har dykt upp. Ger mig tunghäfta.

Jag har upptäckt mig själv med att slänga in små små norska ord när jag hjälper kunder på subway. ?!?!?!. NEJ TACK.

De flesta går att leva med. Typ "de var det hela?" istället för "var det bra så?"

Men, vad säger man när de går? När de fått sin jäkla sub, sin dricka, sina kuponger och rabatter och med en butter min går därifrån utan ett ord?
"Hhhhaaaaaaaaaddeeeeeeee". NEJ.

Vad säger man? I början bara flög det ur mig som någon slags reflex. Nu stoppar jag mig själv mitt i det hela. Men på något sätt låter det inte lika bra med "HHaauäähhrmmm".

Så vad fan säger man? Hejdå? Låter inte lika trevligt va. Hejsvejs? JA.

Yoga alltså. vilken grej.

Tillsammans med cirka 20 medelålders kvinnor (plus en man i åldern 50-70 och en ca 12 årig pojke, som kan ha varit en tjej också). I tannefors minsta hall. Och tänk på ANDNINGEN. Och böj halva benet i den här vinkeln samtidigt som du gör såhär med armarna och andas in genom vänster näsborre och ut genom höger och så gör vi hunden och kobran och böj benen nu och ignorera krampen och att varenda knä låter som det går i tusen bitar och nu gör vi plankan och FÖR FAN TÄNK PÅ ANDNINGEN och nu tackar vi oss själva för att vi kom hit och kom ihåg att TÄNK PÅ ANDNINGEN.

Tror dock vi riskerar dagens friskisris när vi kom försent, tog fel mattor, hade fel skor och från första sekund intog ett ansiktsuttryck som sa något i stil med att fan vad fåniga ni ser ut och hur ska jag kunna andas när jag skrattar mig sönder och samman åt medelålderstanter som andas som om en fontänorgasm är nära och nästan hela taket lyfter VA?

jag: hej hej

kund: hej, ehh, spicy italian

jag: ok, and wich bread?

kund: ehhh, ljust?

jag: ok, do you wan't 15 och 30 cm?

kund: ehh, jag vill ha en halv.

jag: ehh, jaha okej, ehm. Vill du ha ost med?


(Och hur svårt är det egentligen att säga, "ursäkta men jag pratar svenska?")

Till Joel och Viktor som förgyllde min redan så plågsamma arbetsdag (hej gröthjärna som hjälpte mig att nästan fixa en mindre översvämning i köket).

Ser båda komma in genom dörren med varsitt flin, sedan står de båda framför disken och diskuterar medans jag hjälper kunderna innan, i bakgrunden hör jag:

V:"vilken ska jag ta?"

J:"ta den svåraste bara"

Jag försöker rädda kommande situation genom att ropa till mig chefen så att han kan ta hand om grabbarna grus. (Minuspoäng från båda parter)

Till slut måste jag dock ta hand om det hela och ta betalt, medans Joel fortsätter studsa runt i bakgrunden och skrika saker som "ångra dig också" "fråga vad hon rekomenderar" osv.

Tack iaf för att ni skippade matkriget och nöjde er med att klaga på det skitiga golvet. Ses i morrn va! :D

Insåg precis att jag kan stryka "söka jobb" som måndagsnöje nu. Men vad gör man på en måndag annars? Jag känner mig totalt förvirrad. Jag har redan tagit fetaste sovmorgonen och ätit fetaste frukosten, läst varenda lilla meningslös artikel i corren, kollat igenom hundratals gamla bilder på facebook, saknat australien och byron bay lite, varit extremt avundssjuk på delerud o co, och hoppat runt och skrikit halsen av mig till "The way you make me feel".

5 ½ timme kvar till jobb och alla mina roligaste tidsfördriv redan avklarade. Det här kan bli en bra dag.

Igår var det ett år sedan järngänget samlades på Hans Gaarders veg i Gardermoen. Ett år sedan allt började spåra ur. Detta var självklart tvunget att firas. Och jag känner på känslan i mitt huvud, och resten av kroppen, att det firades riktigt ordentligt :D Victor tog sig hem från Lund till och med. Det enda som saknades var fiskehattarna, pistagenötterna på golvet, en Krompan och en Anton.
Men allt annat fanns, dvs lite för mycket öl, nötter, allsång och världens bästa gäng :D

PUSS PÅ ER!

Kära gäster på Subway, om ni inte är medvetet ute efter att förpesta min dag, så uppmärksamma hemskt gärna råden nedan.

1. Snälla lämna alla dessa jävla kuponger hemma. Det finns sjuhundrafyrtioelva stycken och jag kan knappt slå in en vanlig meny på kassan än.

2. Mumla inte där bakom disken. Lokalen är full av skrikiga tonåring och högljudda män, jag är kort och inte bra på att varken höra eller läsa läppar genom en glasdisk.

3. När jag gör misstaget att ta fram en 30 cm macka istället för 15 cm till dig, snälla uppmärksamma mig på detta innan jag lagt på alla dina pålägg och precis ska lägga in den i ugnen. Speciellt när det finns 15 andra hungriga människor bakom dig som bara blir grinigare och grinigare. Jag är mänsklig och kan fela jag med.

4. Fråga inte mig vilket bröd som är godast, vilken macka som är bäst, vilken storlek man blir lagom mätt på, vilka grönsaker som passar bäst till påläggen, eller vilken dressing som passar bäst ihop med det andra på mackan. Jag vet inte och jag bryr mig inte. Har du gett dig in i leken får du leken tåla. Och frågar du mig om tips så kan du räkna med att jag hittar på något. "Honungssenap är min absoluta favoritdressing, den passar nästan till allt" *påklistrat leende*

5. Gnäll inte på mig när det är dyrare med en macka+liten läsk än det är med macka+mellanläsk+chips/kaka/äpple. Jag har, trot eller ej, inte besämt menypriserna.

6. LE LITE FÖR FAN!


Tack på förhand! =)
Pusselipuss