hejsvejsva

föreställ er följande scenario:

jag sitter vid köksbordet, kaffekoppen i handen, är inne på min 20e minut i vaket tillstånd, har på min höjd sagt MAX 2 ord (hej till vardera päron) och känner mig totalt misshandlad efter alldeles för lite sömn och tanken på att snart skutta iväg och serva hungriga och helgstressade linköpingsbor.

pappa kliver in i köket

p: skulle du jobba idag?
a: mm
p: hur dags då?
a: 12-15 och 01-05
p: två pass?
a: mm
p: inatt alltså?
a: mm

någonstans under denna givande konversation kliver min ömma moder in i köket och plötsligt spricker både hon och pappa upp i ett brett leende á la "nu har vi kommit på något kul och fyndigt"

p: ja det är väl lika bra kanske, så du har råd med dina taxiresor i Frankrike
m: ja du lär ju behöva lite cash nu
p: hahaha du kom inte ens ihåg märket på taxibilen hohoho

båda två tittar nöjt på varandra och brister ut i ett gapskratt som bara skär i mitt lilla hjärta.
men tack för saltet på mina sår älskade föräldrar.

motivationen att jobba har aldrig varit högre.