hejsvejsva

Trot eller ej men här sitter jag på självaste HAMNGATAN och skriver. Hemma. Hemmahemma liksom. Bara sådär hejsvejs. No more Karl dahlgrensgatan.

No more harar som springer utanför fönstret.
No more bålfest.
No more sten sax påse om vem som ska diska.
No more smyglyssna när Filleboy sjunger töntiga låtar fast han tror att ingen hör.
No more sex and the city kväll med äggmacka och Kinderägg.
No more kvällspromenader till Belvederen eller till morsan för att tigga gratismat.
No more ligga uppe och prata hela natten fastän man ska upp tidigt.
No more egen lägenhet.

Och jag trodde ändå att det skulle bli ganska skönt att komma hem. Få vara själv ibland. På mitt rum. Spela sin egen, BRA musik. Kunna gå och lägga mig utan att bli störd av nån som har en himla massa på hjärtat varje gång vi ska sova. Äta frukost utan att störa mig på någon som smaskar och äter som ett mindre odjur.

Men nä va. Jag saknart redan. Inte bara odjuret utan hela lägenheten. Jag saknar att ha Madde sovandes i soffan, Anton skålandes på balkongen och Virro i bålen/garderoben/toaletten. Jag saknar till och med att städa toaletten varje gång Madde planerar att visa sin nuna @ la casa.

Så nu ska jag lägga mig i min ensamma och tomma säng, läsa vår gästbok och drömma om er alla snyggingar där ute. PÖSS