hejsvejsva

Hösten är officiellt här och hela min kropp skriker efter gula löv, mörka kvällar och allt annat sånt klyschigt och mysigt som hör hösten till. September I love you.

Trots att jag känner mig smått berövad på den underbara sommaren jag hade väntat mig med 30 graders värme, strandhäng, glass och en jäkla massa sol så är jag nöjd. En av de mest regnrika sommrarna i skåne på många år, men, solstråle som jag ju är, väljer jag att inte klaga. (=DEN HÄR JÄVLA SOMMAREN VAR KISS OCH JAG DÖDAR DEN VÅGAR YTTRA SIG MINSTA LILLA OM MOTSATSEN ELLER SÄGA "JA MEN DET VAR JU IAF FINT DEN DÄR VECKAN I JUNI"). Solstråle.

Solstrålen har idag besökt Mr tandläkare, aka Ola. Glad och käck skånsk farbror i sina bästa år. Väldigt opassande person som tandläkare. MEN, han var nöjd med min välvårdade mun, alltså är jag också nöjd. Bara betala och se glad ut. Ringa lilla mamma och be om sponsring för nya gymkortet. Hon är bäst alltså. Pappa med va, men morsan ska alltid spela svårflörtad på sponsringsfronten. Mer utmaning liksom. Kräver lite fjäsk och flört. Typ på bloggen och så. Pappa hostar ju fram plånboken innan man hunnit säga hej. Puss på er!

I min välvårdade mun fanns förövrigt 2 visdomständer på väg upp lite sakta men säkert. Med tanke på hur det gick för den förra stackaren som inte fick plats, blev krossad i tusen bitar och utplockad, så känner jag mig inte speciellt positiv till dessa nyheter. Den glade skånske tandläkaren däremot trodde att det här nog skulle bli nemas problemas hur det än skulle gå. "Det är skitlätt att plocka ut de där, och kul också!". Jojo. Tandläkaren tillbaka till jorden tack min mun blöder och jag gråter och mitt konto är snart sönderslitet. Men skitskoj, verkligen.

Skolstart idag och jag verkade nästan vara den enda som var pepp. Trots det satt alla och antecknade frenetiskt medans det var jag och Johan som diskuterade om föreläsarsnubben var mest lik Tomas Ledin eller Gollum. Man är väl kvinna och kan lyssna och klura på såna där väsentliga saker samtidigt. Värre blir det för Johan. Tur att han alltid har mig och min visdom vid sin sida.

Nepp, no time för sånt här tidsfördriv, odjuret är snart hemma och måste matas!

Smell you later va!

PÖSSS

Guten tag kära läsare!

I vanlig ordning den här sommaren visar sig Malmö från sin vackraste sida med svart himmel och regntunga moln! Vilken härlig dag! När filleboy skuttar iväg som en ivrig 7 åring på julafton till sin första dag i skolan roar jag mig med att göra massa vuxensaker. Typ ringa till tandläkaren. De var hemskt intresserade av mitt erbjudande att ta min knappa förmögenhet så jag kan få komma dit och se efter om jag har några hål. Gymmet kände likadant och jag var varmt välkommen att förlänga mitt kort för knappt en 5e del av lönen! Ta för er!

Tog en snabb kik på höstens skolschema men ångrade mig snabbt. Fick skrivkramp bara av att skriva upp allt i min stackars kalender. I samma stund ringde jobbet och hörde om jag ville jobba lite lördagar fram över. Jajjemän jag tackar och tar emot och tröstar mig med att jag förhopningsvis får ett lite fetare konto i höst än vad csn hittils erbjudit mig i alla fall.

Passade även på att i regnet plåga min stackars kropp med en löprunda. Spontanintervall när skånes något psykotiska (är det ens ett ord?) valde att attackera mig. De hade inte en chans men jag valde ändå en annan väg tillbaka. Man vet aldrig.

Ikväll ska jag ge mig på att supa Filleboy under ordet. Wish me luck!

Ciaooooo

Jag ber om ursäkt för dammet som lagt sig över min en gång fenomenala blogg och hoppas att detta försök till en comeback faktiskt fungerar. En lång och grå vinter med flytt över 40 mil bort kan ställa till med en del elände. Ensam och förvirrad, inga vänner, inget jobb, stundvis inget hem och framförallt ingen koll.

7 månader har passerat och senaste månaden har de små grå dammats av och sakta men säkert har all slags inspiration kommit tillbaka. Jag har aldrig förnekat att jag är en högsta grad primitiv levande varelse utan någon som helst talang i det där med att göra flera saker samtidigt. Så ni kan tänka er att hjärnan har gått på högvarv när jag nu under 7 månader fått anstränga mig för att socialisera, skaffa mig ett liv med vänner och samtidigt lära känna en helt ny stad och studera sociala problem på helfart. Ärligt talat är jag mest stolt att jag fortfarande är vid liv. Kvinna är jag ju visserligen, men inget jävla underverk.

Augusti månad och jag börjar känna att jag hamnat rätt, och något slags liv har jag trots allt åstadkommit med. Under sommare har jag kommit allt närmre Karoline, och upptäck att hon är nästan precis som mig. Om möjligt nästan lite bättre. Och hur kan det gå fel?

Igår kom jag hem efter två underbara dagar i Stockholm med gamla godingarna Madde och Hanna. Två dygn fyllde vi med massa fnitter, shopping, tjejsnack, hemlisar och lite rödvin på det. En speedfika med Anton hann vi självklart med och jag konstaterade att det är till Stockholm man måste ta sig för en kaffe med sina bästa vänner nu för tiden. Men det kan det vara värt.

Från Stockholm tillbaka till Malmö transporterades jag med Veolia transport, denna gången bara 45 min försenat! Och hann med en livsnostalgitripp. Passerade Katrineholm där jag och Krompan frös rövarna av oss i väntan på vårt tåg hem från Norge. Tre dagar före julafton, minusgrader och snö överallt. Två hungriga själar som levt på gröt och nudlar i nästan 5 månader på väg hem.

Senare glider tåget förbi Norsholm och bryggan där jag och Madde tog en välbehövlig paus på väg till Söderköping med cykel.  16 år gamla, brunbrända och fnissiga.

Nästa stopp gjorde tåget i gamla goda Linkan och jag såg årets nollor trampa omkring på stångebrofältet, en joggare vid scandicstranden och jag såg framför mig när jag och Krompan hoppa på tåget mot Peking och Australien. Förväntansfulla och lyckliga.

I Alvestad minns jag när jag och Madde bytte tåg mot Borås och vår första elfsborgsmatch. Vi var häftiga och 17 år gamla, drack öl och åt äggmacka till frukost och rökte bakom stationshuset. Köpte varsin studsboll.

Solen går ner och den tyska svettiga gubben bredvid mig har somnat för länge sen. Tåget rullar in på Malmö central och där står min absolut bästa hälft och väntar på mig. Bär min väska och ger mig en kram. Jag ler och tänker att jag har det alldeles för bra.

Busschauffören önskar mig välkommen hem och när jag kommer hem får jag krypa ner bredvid min favoritgrabb och somna mitt i ett viskande samtal med ett leende på läpparna.

På söndag kommer fröken Borgh hit igen och vi ska bara ha det bra har vi bestämt. Glida runt i Malmö stad och se vad festivalen har att erbjuda. Måla naglarna och dricka kaffe i solen.

Om mindre än 2 veckor börjar skolan och min favoritnorrlänning återvänder till Malmö. Jag ser fram emot en höst med nya bekantskaper, kunskaper och minnen.

Något blödigt kanske, jag vet, men har man hittat tillbaka till bloggen så har man!

Förhopningsvis på återseende inom kort igen.

Hejsvejs!