hejsvejsva

Jag ber om ursäkt för dammet som lagt sig över min en gång fenomenala blogg och hoppas att detta försök till en comeback faktiskt fungerar. En lång och grå vinter med flytt över 40 mil bort kan ställa till med en del elände. Ensam och förvirrad, inga vänner, inget jobb, stundvis inget hem och framförallt ingen koll.

7 månader har passerat och senaste månaden har de små grå dammats av och sakta men säkert har all slags inspiration kommit tillbaka. Jag har aldrig förnekat att jag är en högsta grad primitiv levande varelse utan någon som helst talang i det där med att göra flera saker samtidigt. Så ni kan tänka er att hjärnan har gått på högvarv när jag nu under 7 månader fått anstränga mig för att socialisera, skaffa mig ett liv med vänner och samtidigt lära känna en helt ny stad och studera sociala problem på helfart. Ärligt talat är jag mest stolt att jag fortfarande är vid liv. Kvinna är jag ju visserligen, men inget jävla underverk.

Augusti månad och jag börjar känna att jag hamnat rätt, och något slags liv har jag trots allt åstadkommit med. Under sommare har jag kommit allt närmre Karoline, och upptäck att hon är nästan precis som mig. Om möjligt nästan lite bättre. Och hur kan det gå fel?

Igår kom jag hem efter två underbara dagar i Stockholm med gamla godingarna Madde och Hanna. Två dygn fyllde vi med massa fnitter, shopping, tjejsnack, hemlisar och lite rödvin på det. En speedfika med Anton hann vi självklart med och jag konstaterade att det är till Stockholm man måste ta sig för en kaffe med sina bästa vänner nu för tiden. Men det kan det vara värt.

Från Stockholm tillbaka till Malmö transporterades jag med Veolia transport, denna gången bara 45 min försenat! Och hann med en livsnostalgitripp. Passerade Katrineholm där jag och Krompan frös rövarna av oss i väntan på vårt tåg hem från Norge. Tre dagar före julafton, minusgrader och snö överallt. Två hungriga själar som levt på gröt och nudlar i nästan 5 månader på väg hem.

Senare glider tåget förbi Norsholm och bryggan där jag och Madde tog en välbehövlig paus på väg till Söderköping med cykel.  16 år gamla, brunbrända och fnissiga.

Nästa stopp gjorde tåget i gamla goda Linkan och jag såg årets nollor trampa omkring på stångebrofältet, en joggare vid scandicstranden och jag såg framför mig när jag och Krompan hoppa på tåget mot Peking och Australien. Förväntansfulla och lyckliga.

I Alvestad minns jag när jag och Madde bytte tåg mot Borås och vår första elfsborgsmatch. Vi var häftiga och 17 år gamla, drack öl och åt äggmacka till frukost och rökte bakom stationshuset. Köpte varsin studsboll.

Solen går ner och den tyska svettiga gubben bredvid mig har somnat för länge sen. Tåget rullar in på Malmö central och där står min absolut bästa hälft och väntar på mig. Bär min väska och ger mig en kram. Jag ler och tänker att jag har det alldeles för bra.

Busschauffören önskar mig välkommen hem och när jag kommer hem får jag krypa ner bredvid min favoritgrabb och somna mitt i ett viskande samtal med ett leende på läpparna.

På söndag kommer fröken Borgh hit igen och vi ska bara ha det bra har vi bestämt. Glida runt i Malmö stad och se vad festivalen har att erbjuda. Måla naglarna och dricka kaffe i solen.

Om mindre än 2 veckor börjar skolan och min favoritnorrlänning återvänder till Malmö. Jag ser fram emot en höst med nya bekantskaper, kunskaper och minnen.

Något blödigt kanske, jag vet, men har man hittat tillbaka till bloggen så har man!

Förhopningsvis på återseende inom kort igen.

Hejsvejs!