det finns en tätort på en slätt
De senaste dagarna har varit lite för härliga för mitt eget hjärtas bästa. Det drar ihop sig till en liten klump då och då och säger åt mig att jag måste vara sinnesförvirrad nått otroligt som lämnar det här. Även om de flesta redan är på vift på olika ställen i Sverige och resten av världen så kommer alltid en liten bit av hjärtat finnas kvar i Linkan.
När jag sitter i en badtunna på landet med otroliga människor och ett glas wuött i handen.
När jag ligger halvjäst i Maddes soffa med en kaffe i handen för ett par timmars tjejsnack.
När jag spelar spel, dircker vin och nostalgiar med högstadiebrudsen.
När jag firar nyår med de finaste (och hade lätt snyggaste killen på festen!!)
När jag för sista gången på länge bakishänger (äter tacos och ser på beck) med världens bästa storasyster hemma på Hamngatan.
När jag säger hejdå till världens bästa jobbarkompisar.
När jag blir biff med Agnes på gymet och pekar och skrattar åt alla tunnisar som inte har en chans mot oss som både är snygga och stenhårda.
När jag för sista gången på länge parkerar i Linneas säng för lite hederligt tjejsnack med henne och Evve om allt ifrån vilka böcker som ska köpas till skolan till fyrverkeriorgasmer.
När jag får ta den manliga rollen och hålla upp dörren och lyssna på Rikard och hans känsloprat och teorier om livet i allmänhet, vi är nog för lika för att egentligen var bra för varandra grabben! Livet är en enda lång terapi, glöm inte det ;)
När jag sitter på Sangria med hela coola gänget för den sista ölen på ett bra tag.
Och när storasyster säger att "vad konstigt det kommer bli nu när vi typ bara kommer träffas några gånger om året", då brister nästan mitt lilla hjärtat. Men storasyster vet hur man gör. En klapp på huvudet och bjud på en chokladbit. "och försök och sova lite inatt i alla fall". Inte så lätt som man kan tro när man måste ligga och tänka ut hur ens kommande 5 år kommer att se ut.
Kommer jag få några vänner? Kommer jag klara utbildningen? Kommer Fille slå ihjäl mig innan jag börjar lugna ner mig? Kommer alla glömma mig och överlämna mig till skåne? Kommer Andrea komma ihåg mig när jag kommer hem? Efter alla blöjor jag bytt på henne? Så mycket frågor och bara en liten stackars hjärna utan några riktiga svar. Fast både Fille, Madde och syrran säger att det ordnar sig så jag tror det är lugnt egentligen.
På lördag morgon går lasset, med ett krossat hjärta och inga möbler. Men med en av de finaste människor jag vet, (och han kan dansa också!) och med 5 år framför oss i en ny stad på en slätt, med nya människor och nya upplevelser.
Nästa gång vi hörs blir de från skåne! Tills dess, hade gött!
Ankan loves you!!
Hejsvejs!
Ankan kommer nog klara sig galant. Tror minsann det snarare är Linkan som ska akta sig så inte lilla snygga ankungen får för sig att inte åka hem särskilt ofta eftersom hon får så många nya vänner, fina lägenheter, böcker & fyrverkeriorgasmer. En viss falafelstad brukar ha den effekten på folk.
Men att oroa sig, det är ju lite 2010 över det faktiskt. Det är trots allt bara 3,5h emellan Linkan & Malmö och om jag känner den lilla snygga ankungen rätt kommer hon inte glömma bort personerna hon gillar i Linkan, vare sig det är sådana hon byter blöjer på, blir bjuden på choklad av eller dricker americano med.
Och känner jag dessa personerna rätt, vilket jag är rätt säker på att jag gör, kommer de ta sig alla chanser att få dansa, fika, öla, bli bytta blöjor på och hälsa på den lilla bruceälskande bruttan i Malmö ruätt ofta va.
Hejdå Ankan. Nästa gång vi ses vill jag ha en high 5 & en falafel, tack.
Anton ha överseende med mina tårkanaler va. Du som känner mig borde veta att de är rätt känsliga ;) Nästa gång jag ser dig vill jag ha en öl på sangria ;)
