I never said I was brave but I'm keeping it up
Dåligt uppdaterat jag vet. Men idag har jag fått lära mig att man aldrig ska bortförklara sig. Inget "jag vet att det inte är så bra men..", så nu tänker jag inte ge nån bortförklaring. Jag bara konstaterar va!
Alldeles just för ögonblicket sitter jag ensam i lyan och tittar på den blodröda fredagshimlen och lyssnar på Det hon vill ha med Christer Sandelin. Känns typiskt bra. Ikväll laddar jag för fredagsmys med minst två nyfunna vänner, Lina och Frida. Typiskt bra människor om jag får säga det själv!
I måndags satt jag på ett pågatåg på väg till ett vandrarhem i Höganäs där jag skulle socialisera med mina nya klasskamrater och lära mig en massa saker (och sjunga karaoke ihop med min kursledare), och hann filosofera lite i vanlig ordning. Jag kom på att jag inte en hunnit längta hem än. Mucho olikt mig. Så sedan dess har jag tänkt på hemma varje dag. Såklart.
Fast inte på det där dåliga sättet ni vet utan på det bra sättet. Inte sådär så att Fille säger "du tänker för mycket" utan bara på det där sättet som man blir lite glad av istället. Så bara så ni vet så SAKNAR JAG ER ALLIHOP VA!!
Idag när jag var ute och sprang i pildammsparken var jag HELT övertygad om att självaste morsan spatserade där framme. Jag ökade farten av ren instinkt och var beredd att springa in i hennes armar, ge henne en stor bamsekram och ta med henne hem på lite kaffe. Men morsan sitter nog i soffan på hamngatan och tar en öl innan maten med Mr Per om jag känner dem rätt :)
Senaste två veckorna har jag dock träffat massa fräsiga människor som är mer lika mig än vad jag trodde var möjligt. Bara det att första klassfesten ihop var som ett enda stort symöte med en massa blivande socionomer som bara babblade i mun på varandra och tyckte att alla sa såååå bra saker. Massa Fråååooowgor och sånt!
Men ibland blir jag lite skraj ändå. Det går nästan lite för bra. Alla är så snälla och de flesta verkar faktiskt tycka att jag är rätt så trevlig och så. Smekmånadsfasen fick vi förklarat för oss i allra första föreläsningen. Men vad fan ska alla tycka när de upptäcker mitt dåliga morgonhumör? Eller ännu värre, HUNGRIGHUMÖRET? Eller när jag får för mig att ligga vaken hela natten för att prata om det häftiga med sms och rymden och sånt? När jag "tänker för mycket" igen? Eller när jag blir skitsur för att ingen tycker som mig?
Snälla nyfunna vänner, hata mig inte då! Jag är cool egentligen!
I morgon ska jag till Luuund och fika med min gamle vän the one and only Krompan sen ska jag ut och smekmånada (?) lite med några coola socionomer och lite vin kanske.
Men just nu ser jag mest fram emot nästa helg när min COOLASTE linköpingsvänner kommer hit och förgyller min helg :) Då blire fest va!
Nu äre dags för fredagsfika! Hare fiiiiiiiiint!
Hejsvejs!
PS: Om någon känner för att ge oss en lägenhet eller så från mitten av mars så är vi djuuuupt tacksamma! PÖSS
Morgon i Malmö
Kommentarer
Postat av: Storasyster
Det tar egentligen emot eftersom att det inte ligger i min natur att agera som en besserwisser, men: VA VAD DET JAG SA! Att du skulle träffa dina likar och trivas som fisken. Vi saknar dig också och självklart är allt som vanligt på hamngatan med öl och jordnötter innan maten. Pöss
Postat av: Lillasyster
haha okej okej! än så länge har du rätt! :D
Trackback