hejsvejsva -

om min talang i squash, Erics lidande och cotton eyed Joe

Kära läsare!

Jag vet att ni vet hur stark jag är. Och Squash har ju länge varit en sport jag länge ägnat mig åt, och varit oföskämt talangfull i. Jag har spöat både Madde och Fille otåliga gånger, även om de hävdar motsatsen, lyssna inte på dem!

Idag valde jag dock att ta mig an Eric, och bjöd med honom till Bellevuehallen för 45 minuters lidande (för hans del alltså). Min plan var att han i slutet av matchen skulle ligga i fosterställning i hörnet och BE mig att skona honom. Så blev inte fallet, dessvärre. Han har så konstiga spelregler också Eric. Om jag slog fel serv fick jag försöka igen, typ hur många gånger som helst, medan om han slog fel så fick JAG poäng. Mycket märkligt.

Fyra matcher utklassa han mig i. Fast jag var SÅ nära, sa Eric och fick nått slags ironiskt tonfall över sig. Jag skojar inte jag var SKITnära typ hela tiden. När tiden var slut sa Eric att "vi kör en boll bara, och den som vinner den vinner hela skiten". NAJS tänkte jag, nu kan jag ta igen alla fyra förlorade matcher. Det slutade med att vi körde fem bollar och jag förlora alla. Eric var snäll och bjöd på päron som tröst. Nu kan jag knappt lyfta kaffekoppen och känner mig psykiskt överkörd. Nästa gång ska jag inte låta honom vinna sådär, jag villl inte att han drabbas av nån slags hybris.

Ikväll kommer Fillippos pappa Ahlström hit. Jag har en känsla av att mamma Ahlström njuter av tystnaden och har tjejkväll i lugn och ro, med total kontroll över fjärrkontrollen och gör precis vad hon vill där hemma ikväll. Så jag tror jag gör precis samma sak, medans far och son roar sig på Malmö arena, pratar om posten och ser på hockey. Filipfri kväll så att säga!

Förra veckan var jag i princip isolerad, enbart med mina kära psykolgiböcker och en fantastisk hemtenta som sällskap. Gav upp framåt torsdagen och tog första bästa tåg till östgötaslätten. Pappa bjöd sedvanligt på kvällsmacka och mamma bäddade sängen med lakan från tidigt 90-tal. Jag har ätit, druckit, sovit, vilat, ätit, druckit, sovit, vilat i princip hela helgen. Slängde in en helkväll med Tim, Virro, Madde och Anton med. Lite mer mat, lite efterätt, lite vin och kvällen var fulländad!

Lite bättre blev den i och för sig när jag på vägen hem får ett samtal från storasyster som är på jobbfest på Harrys och skriker på den mest groteska östgötska jag hört på väldigt länge: "Faaaaan Angelica kom häjt va! Dä ä sväjnkul ju! Di spelar töjp massa bra musäjk o gräjer!!" Jag förklarar hövligt att jag befinner mig i ett tillstånd av matkoma och ska hem och sova. Syrran svarar "Äe fi fan du ä så jääävla tråkig! Di spelar töjp Cotton eyed DJOOEE ju!!". Ingen överdrift. Jenny i sitt esse, du är bäst va!

Annars är hemtentan inlämnad, 3 veckor kvar till flytt och nu väntar 2 månaders sociologi och socialpolitik va!

Hare va!!!