I never said I was brave but I'm keeping it up
Dåligt uppdaterat jag vet. Men idag har jag fått lära mig att man aldrig ska bortförklara sig. Inget "jag vet att det inte är så bra men..", så nu tänker jag inte ge nån bortförklaring. Jag bara konstaterar va!
Alldeles just för ögonblicket sitter jag ensam i lyan och tittar på den blodröda fredagshimlen och lyssnar på Det hon vill ha med Christer Sandelin. Känns typiskt bra. Ikväll laddar jag för fredagsmys med minst två nyfunna vänner, Lina och Frida. Typiskt bra människor om jag får säga det själv!
I måndags satt jag på ett pågatåg på väg till ett vandrarhem i Höganäs där jag skulle socialisera med mina nya klasskamrater och lära mig en massa saker (och sjunga karaoke ihop med min kursledare), och hann filosofera lite i vanlig ordning. Jag kom på att jag inte en hunnit längta hem än. Mucho olikt mig. Så sedan dess har jag tänkt på hemma varje dag. Såklart.
Fast inte på det där dåliga sättet ni vet utan på det bra sättet. Inte sådär så att Fille säger "du tänker för mycket" utan bara på det där sättet som man blir lite glad av istället. Så bara så ni vet så SAKNAR JAG ER ALLIHOP VA!!
Idag när jag var ute och sprang i pildammsparken var jag HELT övertygad om att självaste morsan spatserade där framme. Jag ökade farten av ren instinkt och var beredd att springa in i hennes armar, ge henne en stor bamsekram och ta med henne hem på lite kaffe. Men morsan sitter nog i soffan på hamngatan och tar en öl innan maten med Mr Per om jag känner dem rätt :)
Senaste två veckorna har jag dock träffat massa fräsiga människor som är mer lika mig än vad jag trodde var möjligt. Bara det att första klassfesten ihop var som ett enda stort symöte med en massa blivande socionomer som bara babblade i mun på varandra och tyckte att alla sa såååå bra saker. Massa Fråååooowgor och sånt!
Men ibland blir jag lite skraj ändå. Det går nästan lite för bra. Alla är så snälla och de flesta verkar faktiskt tycka att jag är rätt så trevlig och så. Smekmånadsfasen fick vi förklarat för oss i allra första föreläsningen. Men vad fan ska alla tycka när de upptäcker mitt dåliga morgonhumör? Eller ännu värre, HUNGRIGHUMÖRET? Eller när jag får för mig att ligga vaken hela natten för att prata om det häftiga med sms och rymden och sånt? När jag "tänker för mycket" igen? Eller när jag blir skitsur för att ingen tycker som mig?
Snälla nyfunna vänner, hata mig inte då! Jag är cool egentligen!
I morgon ska jag till Luuund och fika med min gamle vän the one and only Krompan sen ska jag ut och smekmånada (?) lite med några coola socionomer och lite vin kanske.
Men just nu ser jag mest fram emot nästa helg när min COOLASTE linköpingsvänner kommer hit och förgyller min helg :) Då blire fest va!
Nu äre dags för fredagsfika! Hare fiiiiiiiiint!
Hejsvejs!
PS: Om någon känner för att ge oss en lägenhet eller så från mitten av mars så är vi djuuuupt tacksamma! PÖSS
Morgon i Malmö
Fragour? Nån som har några fragour?
En liten snabb uppdatering va!
Skolan har börjat och de har lagt ner hela sina själar i att korvstoppa mig så mycket som möjlighet. Brainoverload va!
Fortfarande ingen som är elak mot mig!
Har tydligen bjudit hem hela klassen på allra första klassfesten, i morgon!
Har kollat in friskis & svettis i Malmö, typiskt läskigt gym med massa konstiga och nya maskiner men biffig som jag är klarade jag mig ganska bra!
Ska på lägenhetsvisning ikväll, närmare bestämt om en timma! Håll tummarna va!
Har i princip fördubblat min kaffekonsumtion bara den här veckan.
Utbildningen verkar i alla fall vara GREJT och kommer nog passa mig utmärkt!
Hare gööött!
Fåosta daugen i skåoulaan
Hejsvejs!
Har haft finbesök av Madeleine hela helgen va! Kollat in Malmös shopping och fikautbud. Sliter hårt på benen va! Men nu är hon back in Linkan igen och tramsar med alla arbetsterapeuter :(
Idag har jag haft min första introduktionsdag i skolan. Efter en halv natts sömn med mardrömmar om att de andra barnen skulle kasta ruttna ägg på mig och retas hoja jag i alla fall, lika naturligt och enastående snygg som vanligt.
Skolan tog emot mig med öppna armar och gav mig en plats i aulan med ungefär 80 andra stackars nervösa framtida socionomer. Bengt kom och berättade lite om den första KÅÅÅOOUURSEN om socialt arbete i praktiken. Någonstans här bestämde sig mina ögonlock för att inte vilja vara öppna men det vid tillfället extremt roliga i att återupprepade gånger höra Bengt säga KÅÅÅOOUURSEN, KÅÅÅOOUURS eller KÅÅÅOOUURSERNA höll mig ändå vid liv under informationen.
Efteråt var jag snabbare än snabbast och lokaliserade snabbt var man kunde införskaffa sig lite billigt kaffe, fixade det och gled sedan igenom resten av dagen utan besvär. Alla var snälla och ingen kastade saker på mig! WOHO!
Mina två favvisar :)
att aktivera sig del 2
Pildamsparken och schysst café stod på schemat. Ikväll blire löprunda och bio! I morgon kommer Madeleine hit och hälsar på lite hejsvejs sådär :D
att aktivera sig
Femte dagen i Malmö och vi börjar känna oss lite hemma. Om än lite ensamma. Ingen av oss börjar tydligen skolan förrän på måndag så vi försöker aktivera oss på egen hand. Jag hade i alla fall upprop och introduktion igår och jag tror det här blir fett bra faktiskt :)
Hittills har vi aktiverat oss med att shoppa lite på second hand. Jag har fyndat två fina väskor för 50 pix! Vi har även haft Krompan här på soppa och film :)
Idag har vi kollat in möllan, hitta en fetingstor affär full av LP skivor, försökt hitta mysigaste fiket och ätit monsterburgare på 1000 & 2.
Annars chillar vi mest va! Fille lirar lite fotboll och jag springer och försöker plugga lite (duktigt!).
Nu äre eftermiddagsfika här va!
Hare brauuu
PÖSS
Fille totally utmattad
our house, in the middle of the street
utsikt
här sover vi
här lagar vi mat
utsikt
det finns en tätort på en slätt
De senaste dagarna har varit lite för härliga för mitt eget hjärtas bästa. Det drar ihop sig till en liten klump då och då och säger åt mig att jag måste vara sinnesförvirrad nått otroligt som lämnar det här. Även om de flesta redan är på vift på olika ställen i Sverige och resten av världen så kommer alltid en liten bit av hjärtat finnas kvar i Linkan.
När jag sitter i en badtunna på landet med otroliga människor och ett glas wuött i handen.
När jag ligger halvjäst i Maddes soffa med en kaffe i handen för ett par timmars tjejsnack.
När jag spelar spel, dircker vin och nostalgiar med högstadiebrudsen.
När jag firar nyår med de finaste (och hade lätt snyggaste killen på festen!!)
När jag för sista gången på länge bakishänger (äter tacos och ser på beck) med världens bästa storasyster hemma på Hamngatan.
När jag säger hejdå till världens bästa jobbarkompisar.
När jag blir biff med Agnes på gymet och pekar och skrattar åt alla tunnisar som inte har en chans mot oss som både är snygga och stenhårda.
När jag för sista gången på länge parkerar i Linneas säng för lite hederligt tjejsnack med henne och Evve om allt ifrån vilka böcker som ska köpas till skolan till fyrverkeriorgasmer.
När jag får ta den manliga rollen och hålla upp dörren och lyssna på Rikard och hans känsloprat och teorier om livet i allmänhet, vi är nog för lika för att egentligen var bra för varandra grabben! Livet är en enda lång terapi, glöm inte det ;)
När jag sitter på Sangria med hela coola gänget för den sista ölen på ett bra tag.
Och när storasyster säger att "vad konstigt det kommer bli nu när vi typ bara kommer träffas några gånger om året", då brister nästan mitt lilla hjärtat. Men storasyster vet hur man gör. En klapp på huvudet och bjud på en chokladbit. "och försök och sova lite inatt i alla fall". Inte så lätt som man kan tro när man måste ligga och tänka ut hur ens kommande 5 år kommer att se ut.
Kommer jag få några vänner? Kommer jag klara utbildningen? Kommer Fille slå ihjäl mig innan jag börjar lugna ner mig? Kommer alla glömma mig och överlämna mig till skåne? Kommer Andrea komma ihåg mig när jag kommer hem? Efter alla blöjor jag bytt på henne? Så mycket frågor och bara en liten stackars hjärna utan några riktiga svar. Fast både Fille, Madde och syrran säger att det ordnar sig så jag tror det är lugnt egentligen.
På lördag morgon går lasset, med ett krossat hjärta och inga möbler. Men med en av de finaste människor jag vet, (och han kan dansa också!) och med 5 år framför oss i en ny stad på en slätt, med nya människor och nya upplevelser.
Nästa gång vi hörs blir de från skåne! Tills dess, hade gött!
Ankan loves you!!
Hejsvejs!
