killing me softly


Hej jag börjar känna mig lite sliten av att jaga efter 2-åringar hela dagarna. De bara kastar saker överallt (nappen i stångån, leksaksbilen till ankorna i valla och bollen ut från balkongen i huvudet på en tant), de bits, sparkas, skriker, är egoistiska och bortskämda (i helvete heller att jag hämtar din mugg som står två meter bort, tjut hur mycket du vill).

Bestämde mig för att springa när jag kom hem för att få ur mig lite frustration och trodde att peppen skulle finnas framför datorn i soffan. Största tabben nånsin.
En powernap och så lite kaffe kanske? Ja tack.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0