You can hear happiness staggering on down the street


Tog en promenix med kameran, den vanliga rundan. Jag och Kameran fick en sån där, ni vet, ett sånt moment, sånt som morsan får nästan hela tiden, moment guldfisk, lite sinnesförvirring. Var jag inte här förra veckan? Och fotade? Den där trappan? Det där trädet? Va? Och lekte med Benjy boy? Eller? För juli var ju inte så länge sen.




















Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0