hejsvejsva

Per S är sjuk. Förkyld. Ont i halsen. Dödligt. Hemma från jobbet. Ojar sig konstant. Sov från 21 - 11 i natt. Såg ut som om han varit på festival i tre veckor när han raggla upp i morse. Pilla i sig lite filmjölk och host host.

"Hur mår du lille stackare"
"Kasst"

Till mamma: "Det här är den värsta förkylningen jag har haft, kan du köpa lite Zingo till mig på stan?"

Jag flydde ner till stan för att slippa höra på eländet och hoppas att det här inte är en seglivad förkylning.

Sen har vi ju Anki Senior. Kl är 23.30 tisdag kväll och jag ska gå ut i köket för att hämta vatten. Och där står hon. Fastklistrad i köksfönstret. Stirrar ut som om det stod en naken man och dansade utanför.

Jag: Kommer det någon bil eller?
A: Nää det är dåligt idag. Tisdagar och måndagar brukar vara rätt segt.
Jag: Jaha får du stå här hela natten nu då eller?
A: Nej jag vet inte, tror jag ger upp nu.

Så Anki traskar iväg o borstar tänder och fixar medans jag står kvar och glor med mitt vatten. Och där kommer den! Bil från höger!

Springer och hämtar morsan så hon får kolla, hon ser genast lugnare ut. Nu kan hon sova. Först måste hon bara kolla på klockan när den blir 23.45 och allt sånt. Och jag dubbelkollar så ytterdörren är låst minst tre gånger, stänger badrumsdörren så det klickar till i den och sedan är det frid och fröjd i el casa de Sohlmér igen.
Förutom Pers torrhosta då. Han har det inte lätt.