hejsvejsva

Gud verkar ha en dålig vecka och det känns kanske dumt att klaga när det blåser kulingvindar och nått slags snöregnblask faller ner från himlen när man cyklar till skolan en måndagsmorgon och vet att här ska jag sitta i ett vitt och trångt grupprum 5-6 timmar om dagen i mer än en vecka och få ihop nån slags rapport om ungas sociala problem idag. Dumt att klaga när folk kämpar för sina mänskliga rättigheter i norra Afrika och för sina liv i Japan. Dumt att klaga för att man känner sig hängig och trött och är pank och Pretty Woman går på tv och att man trots glasskålen i knät inte riktigt kan hålla tårarna tillbaka.

Fast så hörde jag på tv idag någon klok människa som sa att om vi bara skulle tänka på alla andras elände skulle världen vara en mycket dyster plats att leva på. Vi måste få sitta och störa oss på och kräkas över Christer Sjögren när han fullkomligt slaktar sönder David Bowies stolthet i public service tv. Vad lever VI i för värld egentligen? Inte konstigt att folk har sociala problem.

"Det är okej att vara ledsen ibland". Så sa morsan jämt. Och det är helt okej. Fast efter två dagars kaffedeppande med Norrland och en dags vårsol kan inte ens jag stå emot längre. Allt har sin tid och idag har jag valt att lägga min lediga tid på livsnjutning. Dvs lyssna på Peter Lemarc (?) i Filles gamla pyjamasbyxor med dinosaurier på och en stor kopp kaffe i handen (i vanlig ordning). Helgen ser jag positivt på och tror det här kan bli en bra en!

Äntligen har ju Victor valt att åter bosätta sig här i söder, något jag verkligen uppskattar, jag har saknat dig grabben!

Nästa helg sitter jag i Linkan och har en inbokad dejt med världens bästa brunett som jag saknar så det gör lite ont i mig. Fast varje gång jag gör det hänger jag lite Bruce så känns allt lite bättre igen. Han kan då alltid sätta plåster på såren.

Nu ska jag kompensera Filleboy för den gångna veckans tråkighet (hur står han ut egentligen?) och klia honom på ryggen ("mamma kliar ALLTID mig på ryggen, du är så elak! Tack Helene) och få honom att inse att det är okej att dansa till GES i mjukisbyxor.

För trots allt, har jag det bra :)