hejsvejsva

Hej trogna läsare!

Jag är återigen en civiliserad människa med internet i mitt hem! Det har varit tuffa tider och slutet var nära men vi klara oss trots allt!

Jag sitter i skrivande stund med Håkan hellström dånandes i öronen, kylen full av vin och hela kroppen fullkomligt taggad inför stundande äventyr då min favoritsyster kommer hit på besök i helgen! Idag fick jag höra att jag ju "är värre än morsan", hur ska man tolka det? Menar hon att jag är sötare än morsan? Roligare? Mer peppad?

I alla fall, systrarna Sohlmér återförenade efter två månade i Malmoe så håll i hatten som Johan sa. På två månader har jag inte haft någon att reta morsan med för hennes "mindre talfel", ingen att vinka godnatt till från balkongen och ingen som parkerar i vår soffa och fnissar till Beck under protest varje söndagkväll. Men nu är det dags och jag känner mig alldeles förskräckligt taggad faktiskt.

Trots att vi inte haft det så kallade internetet tillgängligt de senaste två veckorna (!!) så har livet trots allt fortsatt. Förvånansvärt nog har det till och med blivit mer effektivt och socialt. Jag har varit tvungen att mot min vilja använda telefonen för att få tag i folk, Fille och jag har behövt (efter långa diskussioner) enas om ett tv-program att se på, jag har faktiskt pluggat på riktigt (passande nog försvann själklart internet samma vecka som tentan skulle skrivas!).

I korta drag är livet numer fruktansvärt strukturerat och väldigt svenssonaktigt. Skola 9-16, träna, fika, middag och somna framför nån OERHÖRT VIKTIG (kulturell) fotbollsmatch som man bara inte KAN missa. Annars är man typ en nolla som inte kan nått om samhället.

På fredagar har man fredagsmys med tacos och massa godis såklart, oftast med en utslagen norrlänning i sin soffa. Frida är numer mitt och Filles adoptivbarn som vi hela tiden måste ge uppmärksamhet och övertyga om att vi faktiskt tycker om och i utbyte får vi powernapa i en av hennes tre sängar och komma dit och äta våfflor och så.

På lördagar har man kanske en liten fest och slösar bort den lilla penning som faktiskt finns kvar på csnkontot Detta leder till att man på söndagen promenerar bort sin ångest i vårsolen och lagar raggmunk och ärtsoppa och annan ekonomisk mat som man tröttnar på till onsdagen då livet kan börja igen med pizza och öl mitt i veckan.

Typ så kan livet se ut på Köpenhamnsvägen. Och ska jag vara helt ärlig trivs jag rätt bra med det. Inget går självklart upp mot ett traditionellt sangriahäng med järngänget eller ett bittert terapimöte på gymmet med Agnes (som jag fortfarande inväntar vykort ifrån Peru från!!) eller med Rikard på fräcka fröken.

Men här finns iaf Frida att släpa med till gymmet trots att hon är alldeles för stark för att vara en lämplig gympartner. Och Johan kan lära mig skånska (iaf efter att han fått i sig två flaskor vin) och skydda Frida mot konstiga killar som förföljer henne på dansgolvet. Och vill man söndagsfika ringer man Krompan och sätter henne på sin balkong med en nybakt kanelbulle från konditoriet nerför gatan.

Så, kort och gott, jag har det bra. Fortfarande!

Linköpingsabstinensen har dock börjat göra sig påmind och därför har jag bokat in en blixtvisit den 24-27e Mars! Och i morgon kommer ju syrran hit!

Hare braaauuu

PUSS & KRAM

Ankan