Om konsten att ha det bra
Gud verkar ha en dålig vecka och det känns kanske dumt att klaga när det blåser kulingvindar och nått slags snöregnblask faller ner från himlen när man cyklar till skolan en måndagsmorgon och vet att här ska jag sitta i ett vitt och trångt grupprum 5-6 timmar om dagen i mer än en vecka och få ihop nån slags rapport om ungas sociala problem idag. Dumt att klaga när folk kämpar för sina mänskliga rättigheter i norra Afrika och för sina liv i Japan. Dumt att klaga för att man känner sig hängig och trött och är pank och Pretty Woman går på tv och att man trots glasskålen i knät inte riktigt kan hålla tårarna tillbaka.
Fast så hörde jag på tv idag någon klok människa som sa att om vi bara skulle tänka på alla andras elände skulle världen vara en mycket dyster plats att leva på. Vi måste få sitta och störa oss på och kräkas över Christer Sjögren när han fullkomligt slaktar sönder David Bowies stolthet i public service tv. Vad lever VI i för värld egentligen? Inte konstigt att folk har sociala problem.
"Det är okej att vara ledsen ibland". Så sa morsan jämt. Och det är helt okej. Fast efter två dagars kaffedeppande med Norrland och en dags vårsol kan inte ens jag stå emot längre. Allt har sin tid och idag har jag valt att lägga min lediga tid på livsnjutning. Dvs lyssna på Peter Lemarc (?) i Filles gamla pyjamasbyxor med dinosaurier på och en stor kopp kaffe i handen (i vanlig ordning). Helgen ser jag positivt på och tror det här kan bli en bra en!
Äntligen har ju Victor valt att åter bosätta sig här i söder, något jag verkligen uppskattar, jag har saknat dig grabben!
Nästa helg sitter jag i Linkan och har en inbokad dejt med världens bästa brunett som jag saknar så det gör lite ont i mig. Fast varje gång jag gör det hänger jag lite Bruce så känns allt lite bättre igen. Han kan då alltid sätta plåster på såren.
Nu ska jag kompensera Filleboy för den gångna veckans tråkighet (hur står han ut egentligen?) och klia honom på ryggen ("mamma kliar ALLTID mig på ryggen, du är så elak! Tack Helene) och få honom att inse att det är okej att dansa till GES i mjukisbyxor.
För trots allt, har jag det bra :)
Extra extra!
Här kommer även lite bilder från senaste tidens roligheter:
Myten, legenden, Norrland (Frida)
Finbesök :)
Fredagsmys!
Vårpromenix
Söndagsfrulle uppdukad av kille i kavaj!
visst känns det liv att va vid liv, en dag till?
Hej trogna läsare!
Jag är återigen en civiliserad människa med internet i mitt hem! Det har varit tuffa tider och slutet var nära men vi klara oss trots allt!
Jag sitter i skrivande stund med Håkan hellström dånandes i öronen, kylen full av vin och hela kroppen fullkomligt taggad inför stundande äventyr då min favoritsyster kommer hit på besök i helgen! Idag fick jag höra att jag ju "är värre än morsan", hur ska man tolka det? Menar hon att jag är sötare än morsan? Roligare? Mer peppad?
I alla fall, systrarna Sohlmér återförenade efter två månade i Malmoe så håll i hatten som Johan sa. På två månader har jag inte haft någon att reta morsan med för hennes "mindre talfel", ingen att vinka godnatt till från balkongen och ingen som parkerar i vår soffa och fnissar till Beck under protest varje söndagkväll. Men nu är det dags och jag känner mig alldeles förskräckligt taggad faktiskt.
Trots att vi inte haft det så kallade internetet tillgängligt de senaste två veckorna (!!) så har livet trots allt fortsatt. Förvånansvärt nog har det till och med blivit mer effektivt och socialt. Jag har varit tvungen att mot min vilja använda telefonen för att få tag i folk, Fille och jag har behövt (efter långa diskussioner) enas om ett tv-program att se på, jag har faktiskt pluggat på riktigt (passande nog försvann själklart internet samma vecka som tentan skulle skrivas!).
I korta drag är livet numer fruktansvärt strukturerat och väldigt svenssonaktigt. Skola 9-16, träna, fika, middag och somna framför nån OERHÖRT VIKTIG (kulturell) fotbollsmatch som man bara inte KAN missa. Annars är man typ en nolla som inte kan nått om samhället.
På fredagar har man fredagsmys med tacos och massa godis såklart, oftast med en utslagen norrlänning i sin soffa. Frida är numer mitt och Filles adoptivbarn som vi hela tiden måste ge uppmärksamhet och övertyga om att vi faktiskt tycker om och i utbyte får vi powernapa i en av hennes tre sängar och komma dit och äta våfflor och så.
På lördagar har man kanske en liten fest och slösar bort den lilla penning som faktiskt finns kvar på csnkontot Detta leder till att man på söndagen promenerar bort sin ångest i vårsolen och lagar raggmunk och ärtsoppa och annan ekonomisk mat som man tröttnar på till onsdagen då livet kan börja igen med pizza och öl mitt i veckan.
Typ så kan livet se ut på Köpenhamnsvägen. Och ska jag vara helt ärlig trivs jag rätt bra med det. Inget går självklart upp mot ett traditionellt sangriahäng med järngänget eller ett bittert terapimöte på gymmet med Agnes (som jag fortfarande inväntar vykort ifrån Peru från!!) eller med Rikard på fräcka fröken.
Men här finns iaf Frida att släpa med till gymmet trots att hon är alldeles för stark för att vara en lämplig gympartner. Och Johan kan lära mig skånska (iaf efter att han fått i sig två flaskor vin) och skydda Frida mot konstiga killar som förföljer henne på dansgolvet. Och vill man söndagsfika ringer man Krompan och sätter henne på sin balkong med en nybakt kanelbulle från konditoriet nerför gatan.
Så, kort och gott, jag har det bra. Fortfarande!
Linköpingsabstinensen har dock börjat göra sig påmind och därför har jag bokat in en blixtvisit den 24-27e Mars! Och i morgon kommer ju syrran hit!
Hare braaauuu
PUSS & KRAM
Ankan
still alive!
Oroa er inte alla russin och övriga därute! Jag lever än men nya lägenheten bråkar lite med oss när det kommer till det där med internet. Cyberspace är tydligen inte nån av oss starkaste ämne.
Just nu sitter jag hemma hos Frida, a.k.a Norrland och tjuvar lite på hennes nät medans hon och Fille har intagit matkoma och powernapar.
Igår var de dags för första tentan och så även en välförtjänt tentafest så dagen har varit fruktansvärt mycket stillasittande och lär så fortsätta. Mat, fett, socker och vila är grejen.
Kommer mera såfort vi har internet igen! Nu ska jag krypa ner mellan mina utslitna kämpar och mysa lite!
Hepp hepp!
PS
Vill även passa på att tacka Posten (eller Roger) för att de gjort att Filleboy gått från en parasit som bara är till last för samhället och till ingen nytta till att vara en stolt samhällsbidragande brevbärare. Tack för att jag varje dag även får den äran att lyssna på hur han presterat och hur duktig han är som cyklar 3 mil och att utan posten skulle samhället aldrig fungera. TACK! <3
stan är dubbelt så stor nu, men lika ihålig, och alla har kriser
Fredag igen och jag sitter med nymålade naglar, nyduschat hår och nykokt kaffe i handen. Har det bra.
5 veckor har gått sen jag i tårar kramade mamma den okristligt tidiga lördagsmorgonen i hamngatans avlånga hall. En kram full av kärlek och avsked, men likaså förhopningar och förväntningar. Ett helt nytt liv, med nya vänner, nya caféer att hänga på och nya gator att springa på. I morse såg jag små snödroppar (inte vitsippor) i rabatten utanför vårt hus och tanken slog mig hur fort tiden gått ändå.
Nästa helg går andra, och förhopningsvis sista, flyttlasset på ett bra tag. Köpenhamnsvägen är nya adressen. En fin tvåa i ett fint gult gammalt hus där det luktar kanelbullar i trappuppgången och där man kan sitta i vårsolen på balkongen och dricka kaffe. Russinen Sohlmér och Ahlström kommer ner och hjälper till. Telefonen har gått varm hela veckan med frågor om hotell, kökshanddukar och stekpannor.
Sedan jag skrev sist har jag bland annat varit i Lund och kollat in Krompans crib och blivit bjuden på kaffe från mormors kaffebryggare. Hjälpte henne även med bullbak som jag förra helgen även hjälpte henne att äta upp på den stora och mycket uppskattade cirkusfesten som jag dansade sönder med de allra finaste, utklädd till den läckraste clown världen någonsin skådat. På riktigt alltså.
Jag har även hängt i västra hamnen den soligaste dagen sedan vi flyttade hit, gått på Malmös gator utklädd till spacecowboy en lördagkväll med två andra fina cowboys.
I övrigt så består malmölivet mest utav veg. korv stroganoff som numer är den nya paradrätten här hemma. I livet finns också socialt arbete i alla dess former, frukostplugg, middagsplugg och basgruppsmöten.
Men där finns också uppskattade ögonblick som när man hittar en gullig lapp nedtryckt i sin sko en motig måndagmorgon. När man får en stor fet puss på dansgolvet av den läckraste trollkarlen på festen. När man efter en hård vecka får ligga i Fridas fåtölj och halvfnittrandes diskutera fisar, älgkött och alla människors sociala kriser. Eller när man får tillbringa en torsdagskväll med god mat, oliver, ost och en bra film. Livsnjutning I tell you.
Förutom att jag har blivit en slav under det svarta giftet kaffe har jag även börjat missbruka torkade aprikoser, från en början ett försök till extra järnintag, numer för att stilla mitt uppkomna beroende.
A just det, sen har jag blivit brunett med! Värsta baben!
Nu äre dags för lite fredagsmatlagning för att sedan ta med mitt väl kylda rosévin hem till Josefin och lite andra glada skauningar (och enstaka norlänningar) för lite trevligt fredagshäng!
Ha det lika bra som jag!
PÖSS
Ankan
I never said I was brave but I'm keeping it up
Dåligt uppdaterat jag vet. Men idag har jag fått lära mig att man aldrig ska bortförklara sig. Inget "jag vet att det inte är så bra men..", så nu tänker jag inte ge nån bortförklaring. Jag bara konstaterar va!
Alldeles just för ögonblicket sitter jag ensam i lyan och tittar på den blodröda fredagshimlen och lyssnar på Det hon vill ha med Christer Sandelin. Känns typiskt bra. Ikväll laddar jag för fredagsmys med minst två nyfunna vänner, Lina och Frida. Typiskt bra människor om jag får säga det själv!
I måndags satt jag på ett pågatåg på väg till ett vandrarhem i Höganäs där jag skulle socialisera med mina nya klasskamrater och lära mig en massa saker (och sjunga karaoke ihop med min kursledare), och hann filosofera lite i vanlig ordning. Jag kom på att jag inte en hunnit längta hem än. Mucho olikt mig. Så sedan dess har jag tänkt på hemma varje dag. Såklart.
Fast inte på det där dåliga sättet ni vet utan på det bra sättet. Inte sådär så att Fille säger "du tänker för mycket" utan bara på det där sättet som man blir lite glad av istället. Så bara så ni vet så SAKNAR JAG ER ALLIHOP VA!!
Idag när jag var ute och sprang i pildammsparken var jag HELT övertygad om att självaste morsan spatserade där framme. Jag ökade farten av ren instinkt och var beredd att springa in i hennes armar, ge henne en stor bamsekram och ta med henne hem på lite kaffe. Men morsan sitter nog i soffan på hamngatan och tar en öl innan maten med Mr Per om jag känner dem rätt :)
Senaste två veckorna har jag dock träffat massa fräsiga människor som är mer lika mig än vad jag trodde var möjligt. Bara det att första klassfesten ihop var som ett enda stort symöte med en massa blivande socionomer som bara babblade i mun på varandra och tyckte att alla sa såååå bra saker. Massa Fråååooowgor och sånt!
Men ibland blir jag lite skraj ändå. Det går nästan lite för bra. Alla är så snälla och de flesta verkar faktiskt tycka att jag är rätt så trevlig och så. Smekmånadsfasen fick vi förklarat för oss i allra första föreläsningen. Men vad fan ska alla tycka när de upptäcker mitt dåliga morgonhumör? Eller ännu värre, HUNGRIGHUMÖRET? Eller när jag får för mig att ligga vaken hela natten för att prata om det häftiga med sms och rymden och sånt? När jag "tänker för mycket" igen? Eller när jag blir skitsur för att ingen tycker som mig?
Snälla nyfunna vänner, hata mig inte då! Jag är cool egentligen!
I morgon ska jag till Luuund och fika med min gamle vän the one and only Krompan sen ska jag ut och smekmånada (?) lite med några coola socionomer och lite vin kanske.
Men just nu ser jag mest fram emot nästa helg när min COOLASTE linköpingsvänner kommer hit och förgyller min helg :) Då blire fest va!
Nu äre dags för fredagsfika! Hare fiiiiiiiiint!
Hejsvejs!
PS: Om någon känner för att ge oss en lägenhet eller så från mitten av mars så är vi djuuuupt tacksamma! PÖSS
Morgon i Malmö
Fragour? Nån som har några fragour?
En liten snabb uppdatering va!
Skolan har börjat och de har lagt ner hela sina själar i att korvstoppa mig så mycket som möjlighet. Brainoverload va!
Fortfarande ingen som är elak mot mig!
Har tydligen bjudit hem hela klassen på allra första klassfesten, i morgon!
Har kollat in friskis & svettis i Malmö, typiskt läskigt gym med massa konstiga och nya maskiner men biffig som jag är klarade jag mig ganska bra!
Ska på lägenhetsvisning ikväll, närmare bestämt om en timma! Håll tummarna va!
Har i princip fördubblat min kaffekonsumtion bara den här veckan.
Utbildningen verkar i alla fall vara GREJT och kommer nog passa mig utmärkt!
Hare gööött!
Fåosta daugen i skåoulaan
Hejsvejs!
Har haft finbesök av Madeleine hela helgen va! Kollat in Malmös shopping och fikautbud. Sliter hårt på benen va! Men nu är hon back in Linkan igen och tramsar med alla arbetsterapeuter :(
Idag har jag haft min första introduktionsdag i skolan. Efter en halv natts sömn med mardrömmar om att de andra barnen skulle kasta ruttna ägg på mig och retas hoja jag i alla fall, lika naturligt och enastående snygg som vanligt.
Skolan tog emot mig med öppna armar och gav mig en plats i aulan med ungefär 80 andra stackars nervösa framtida socionomer. Bengt kom och berättade lite om den första KÅÅÅOOUURSEN om socialt arbete i praktiken. Någonstans här bestämde sig mina ögonlock för att inte vilja vara öppna men det vid tillfället extremt roliga i att återupprepade gånger höra Bengt säga KÅÅÅOOUURSEN, KÅÅÅOOUURS eller KÅÅÅOOUURSERNA höll mig ändå vid liv under informationen.
Efteråt var jag snabbare än snabbast och lokaliserade snabbt var man kunde införskaffa sig lite billigt kaffe, fixade det och gled sedan igenom resten av dagen utan besvär. Alla var snälla och ingen kastade saker på mig! WOHO!
Mina två favvisar :)
att aktivera sig del 2
Pildamsparken och schysst café stod på schemat. Ikväll blire löprunda och bio! I morgon kommer Madeleine hit och hälsar på lite hejsvejs sådär :D
att aktivera sig
Femte dagen i Malmö och vi börjar känna oss lite hemma. Om än lite ensamma. Ingen av oss börjar tydligen skolan förrän på måndag så vi försöker aktivera oss på egen hand. Jag hade i alla fall upprop och introduktion igår och jag tror det här blir fett bra faktiskt :)
Hittills har vi aktiverat oss med att shoppa lite på second hand. Jag har fyndat två fina väskor för 50 pix! Vi har även haft Krompan här på soppa och film :)
Idag har vi kollat in möllan, hitta en fetingstor affär full av LP skivor, försökt hitta mysigaste fiket och ätit monsterburgare på 1000 & 2.
Annars chillar vi mest va! Fille lirar lite fotboll och jag springer och försöker plugga lite (duktigt!).
Nu äre eftermiddagsfika här va!
Hare brauuu
PÖSS
Fille totally utmattad
our house, in the middle of the street
utsikt
här sover vi
här lagar vi mat
utsikt
det finns en tätort på en slätt
De senaste dagarna har varit lite för härliga för mitt eget hjärtas bästa. Det drar ihop sig till en liten klump då och då och säger åt mig att jag måste vara sinnesförvirrad nått otroligt som lämnar det här. Även om de flesta redan är på vift på olika ställen i Sverige och resten av världen så kommer alltid en liten bit av hjärtat finnas kvar i Linkan.
När jag sitter i en badtunna på landet med otroliga människor och ett glas wuött i handen.
När jag ligger halvjäst i Maddes soffa med en kaffe i handen för ett par timmars tjejsnack.
När jag spelar spel, dircker vin och nostalgiar med högstadiebrudsen.
När jag firar nyår med de finaste (och hade lätt snyggaste killen på festen!!)
När jag för sista gången på länge bakishänger (äter tacos och ser på beck) med världens bästa storasyster hemma på Hamngatan.
När jag säger hejdå till världens bästa jobbarkompisar.
När jag blir biff med Agnes på gymet och pekar och skrattar åt alla tunnisar som inte har en chans mot oss som både är snygga och stenhårda.
När jag för sista gången på länge parkerar i Linneas säng för lite hederligt tjejsnack med henne och Evve om allt ifrån vilka böcker som ska köpas till skolan till fyrverkeriorgasmer.
När jag får ta den manliga rollen och hålla upp dörren och lyssna på Rikard och hans känsloprat och teorier om livet i allmänhet, vi är nog för lika för att egentligen var bra för varandra grabben! Livet är en enda lång terapi, glöm inte det ;)
När jag sitter på Sangria med hela coola gänget för den sista ölen på ett bra tag.
Och när storasyster säger att "vad konstigt det kommer bli nu när vi typ bara kommer träffas några gånger om året", då brister nästan mitt lilla hjärtat. Men storasyster vet hur man gör. En klapp på huvudet och bjud på en chokladbit. "och försök och sova lite inatt i alla fall". Inte så lätt som man kan tro när man måste ligga och tänka ut hur ens kommande 5 år kommer att se ut.
Kommer jag få några vänner? Kommer jag klara utbildningen? Kommer Fille slå ihjäl mig innan jag börjar lugna ner mig? Kommer alla glömma mig och överlämna mig till skåne? Kommer Andrea komma ihåg mig när jag kommer hem? Efter alla blöjor jag bytt på henne? Så mycket frågor och bara en liten stackars hjärna utan några riktiga svar. Fast både Fille, Madde och syrran säger att det ordnar sig så jag tror det är lugnt egentligen.
På lördag morgon går lasset, med ett krossat hjärta och inga möbler. Men med en av de finaste människor jag vet, (och han kan dansa också!) och med 5 år framför oss i en ny stad på en slätt, med nya människor och nya upplevelser.
Nästa gång vi hörs blir de från skåne! Tills dess, hade gött!
Ankan loves you!!
Hejsvejs!
Julmys @ Hamngatan
Mamma bränner knäcken så det till och med går hål i burken. Fille ger upp Mozartkulorna efter 5 min. Pappa springer runt och vädrar ut den brända knäcklukten och tar djupa andetag i soffan. Systrarna Sohlmér nyttjar sina ljuva stämmor och bidrar med julsånger till julbaket. Det är julmys på Hamngatan :D
Men det är någonting ikväll som får mig att tro att vi kan gå genom eld
Två veckor Marocko -två veckor Linköping - två veckor Thailand spelar inte bara magen ett spratt, utan hjärnan, hjärtat och sömnen.
Under loppet utav en månad har jag ridit kamel, sovit under bar himmel i Sahara öknen, sett ormtjusare i Marakesch, sett galna svenskar på en buss skråla tillsammans till Gunnar Wiklunds "Känn dig lite happy", sett en 12 årig bli slagen i ansiktet av en Marockans polis, vandrat runt i smala gränder och trängts med åsnor och Marockaner som erbjuder tusentals kameler för varje svenska de ser, genomlidit en timmes bussfärd + 3 timmars flyg med 8 st magsjuka svenskar som kaskadkräks.
Jag har även pussat sönder och trakasserat Filleboy i Peking, Bangkok och Phuket, bott på lyxhotell, ätit färsk fisk som smakar rutten fisk, sett Grand Palace i Bangkok, fått heligt vatten på huvdet, sett munkar be, druckit eftermiddagsdrink vid poolen, sett en tjej bli rånad, spenderat en hel dag på hotellrummet på grund av ösregn, snorklat på phi phi island och genomlidit en dödsfärd till flygresa hem.
Totalt sex veckors rörighet, konstigt käk, dåliga sömnrutiner, hemlängtan, nära dödenupplevelser och två perfekta, roliga, helt underbara resor sätter lite fart på Angelicas känslomässiga sida, vilket igår resulterade i ett mindre sammanbrott på flygplanet igår när jag var 100 % säker på att planet skulle krascha (och ja, till och med Fille var något sammanbiten).
Jag insåg att jag faktiskt har det för jäkla bra, är för jäkla kär, har för jäkla fin familj och helt underbara vänner. (Och så har jag fått för mig att flytta ifrån er för Malmö? Helknasigt azz).
Efter en spurtrunda runt linköping med lite Bruce i öronen kändes dock läget lite lugnare. Inga tårar längre, men helt klart glad att jag lever.
Bilder kommer inom kort. Jag ska bara laga min dator lite först.
Hejsvejs va!
PS 2:
eller det här :)
Skin & Bones
Lite utav det finaste i livet kan vara att vakna och tro att det är Måndag, och så bara är det Torsdag :D
Efter att ha hostat lungorna ur mig och hackat tänder och snörvlat mig igenom unviversums värsta feberyra (inga överdrifter alltså, jag VAR döende!) vaknade jag alltså till liv igen denna soliga höstiga torsdag och skuttade (nästan) iväg till jobbet igen. Livet kan börja igen!
Och livet kan man till exempel börja med en lååång fin fika med min gamla subwaykompanjon, men som numer känns som en rätt fin tjejkillkompis på nätt vis va! Dagens ros till dig jag hade hemskt trevligt!
Resten av början av det nya friska livet kan man spendera med tjejkompis numero uno Madeleine. Henne kan man bjuda på god mat och ta en otäck kvällspromenad i totalt mörker vid ån.
OCH *trumvirvel*, som grädden på moset denna fina dag, avslutar vi det hela med nästan TVÅ timmar i badkaret/duschen med en bra bok och lite skumbad :D
Det är nästan så att en äggmacka är för mycket att ens tänka på. Så jag nöjer mig med en apelsin, läser igenom schemat för Marockoresan för sjuhundraelfte gången och planerar min resväska. Den 4:e åker vi, SNART!!
Till dess, Adios va!
(PS: man kan även lyssna på Krsitins braiga listor på spotify och mysa lite till det här) Tack!
Livets stora frågor
Frågor jag ställs inför dagligen:
- Vad är det för mat?
- Vad får vi för mat i morgon?
- Är det här glutenfritt?
- Är maten stark?
- Är det här gott?
- Är det här kyckling eller?
- Öh! Finns det inget mer smör eller?
- Varför får vi alltid äcklig mat?
- Varför får vi alltid för lite mat?
- Blir det donken idag igen eller?
- Vad är Bulgur för nått?
- Varför får vi aldrig mjukt bröd/pannkakor/hamburgare/tacos/pålägg/bregott?
- Är det här laktosfritt?
- Finns det nått utan fläskkött?
- Varför är pastan slut?
Snälla rara gymnasiebarn, ät och var glada I tell you! Det var jag :D
Tur att man iaf får en fräsig stor (jättestor) bil att glida omkring i, god mat varje dag och (tro det eller ej) en normal timlön :D
hejsvejs!
The flowers probably died but it's okay
Trot eller ej men här sitter jag på självaste HAMNGATAN och skriver. Hemma. Hemmahemma liksom. Bara sådär hejsvejs. No more Karl dahlgrensgatan.
No more harar som springer utanför fönstret.
No more bålfest.
No more sten sax påse om vem som ska diska.
No more smyglyssna när Filleboy sjunger töntiga låtar fast han tror att ingen hör.
No more sex and the city kväll med äggmacka och Kinderägg.
No more kvällspromenader till Belvederen eller till morsan för att tigga gratismat.
No more ligga uppe och prata hela natten fastän man ska upp tidigt.
No more egen lägenhet.
Och jag trodde ändå att det skulle bli ganska skönt att komma hem. Få vara själv ibland. På mitt rum. Spela sin egen, BRA musik. Kunna gå och lägga mig utan att bli störd av nån som har en himla massa på hjärtat varje gång vi ska sova. Äta frukost utan att störa mig på någon som smaskar och äter som ett mindre odjur.
Men nä va. Jag saknart redan. Inte bara odjuret utan hela lägenheten. Jag saknar att ha Madde sovandes i soffan, Anton skålandes på balkongen och Virro i bålen/garderoben/toaletten. Jag saknar till och med att städa toaletten varje gång Madde planerar att visa sin nuna @ la casa.
Så nu ska jag lägga mig i min ensamma och tomma säng, läsa vår gästbok och drömma om er alla snyggingar där ute. PÖSS
yeah baby!!
Tack Kristin för att du påminde mig bland alla högar av disk och elände, torterad av ilskna och bittra ikanobesökare(/BOR?). Om TVÅ MÅNADER, japp, du hörde, TVVÅÅÅÅÅÅ YNKA JÄVLA MÅNADER, drar vi till Marocko för att rida lite dromedar, bara sådär, hejsvejs va!! :D
Nu ska jag vara lite ledig ett par dagar från kebaben och till exempel chilla i Västervik, kanske spela lite fotboll, och dricka lite öl!
PÖÖÖÖÖSSSS
